Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är anmärkningsvärdt att denna samma jättesaga, som,
enligt Laestadius, berättas bland Lappfolket, äfven förekommer i en af
våra Götiska fornsagor, nemligen i Ejgil och Asmunds Saga, hvilkcn
visserligen icke till sin nuvarande form, men utan allt tvifvel till
åtskilligt af sitt innehåll, är en af de äldsta bland våra skrifna
fornsa-gor; ty deri tecknas ett urgammalt förhållande i Skandinavien,
nemligen de Thor-dyrkande Jofnarnas förhållande till dvergfolket. Thor
var då Jotnafolkets gud; Odinska läran hade icke fått insteg; Oden
var en underjordisk mörkrets furste. — I 7:de kapitlet förtäljes
hu-ruledes EjgU, (en kämpe af Götiska stammen y ) som här föreställer
Åskovis eller Lappen i förra Sagan, och således är fabelns
menruska, blef gripen af en Jätte och tvungen att vakta hans getter. En
dag fångade Ejgil en katt i skogen och bar honom hem om aftonen,
när fallaskan var fallen öfver elden. Jätten frågade: hur har du i
mörkret kunnat leta dig fram så sent? Det vålla mina gull-ögon,
svarade Ejgil. Har du andra ögon än dem, som sitta i hufvudet?
frågade jätten; ja visst svarade Fjgil. Kära låt mig se dem. Då tog
Ejgil upp katten och jätten såg honom i ögonen, som lyste likt tindrande
stjernor. Detta, är en kostelig klenod, sade jätten, vill du sälja mig
honom? Nog vore jag då hjelpsam, sade Ejgil; men vill du gifva mig
lös, så vill jag gifva dig ögonen. Då måste du också sätta dem sä
i lag, att jag sjelf kan bruka dem, sade jätten. Det vill jag försöka,
sade Ejgil, och lärer du befinna dig väl deraf, ty de blifva likaså
klara som de nu äro; men dina ögon måste jag först taga bort och
derföre vill jag binda dig vid en stolpe. Då lärer du dräpa mig,
sade jäten? Det skall icke ske, sade Ejgil. Sedan jätten låtit binda
sig, tog Ejgil en två-uddig gaffel och rände den i hans ögon och
befriade sig genom denna list ur fångenskapen.
Man ser att äfven i denna Jättesaga, som inkommit bland
Götiska stammens fornsagor, det är den kroppsligt underlägsne, det är
*) Huru en jättesaga kunnat inkomma i den storväxta Götastammen, skall jag
framdeles söka förklara.
Nordens Ur-invånare. Fjerde kapitlet 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
