Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spår, som synas antyda att Thorsdagen länge varit ansedd för en
hednisk dag, på hvilken inga vigtigare Christna religions förrättningar
borde företagas. En qvariefva af detta förhållande finnes ännu, åtminstone
pålandet, i södra Sverige: på Thorsdagen begrafvas inga christna lik,
inga brudpar vigas, intet barndop hålles o. s. v. emedan ingen begär
en sådan förrättning på Thorsdagen; men frågar man dem hvarfore
de ej begära det, så veta de det icke; de svara blott att det icke
är brukligt, och ingen tänker på, hvarifrån denna gamla plägsed har
sin upprinnelse.
Af allt detta följer uppenbart att Tbors-kulten var den
allmännast utspridda hedendomen i Götha rike Och i Norrige, då Christna
Läran hit infördes.
Men Thors-kulten är, som jag redan nämnt, icke den enda
hedniska religion, som funnits i södra Sverige; vi kunna äfven
härstä-des visa påtagliga qvarlefVor efter en Kimbrisk Druid-kult och en
Vendisk (?) Baldurs-dyrkan, hvflket allt i 6:te kapitlet skall ådagaläggas:
Vi hafva således visat att Dvergar och Jättar voro olika,
folkstammar i Skandinavien. Det samma gäller om Alfer, Vaner, m.
fl.*) hvilket på ett annat ställe skall närmare blifva utveckladt Att
dessa hedniska, mer och mindre råa stammar förde blodiga krig med
hvarandra, derpå lemna våra fornsagor och folksägner inånga
tydliga bevis, hvilka dock ofta blifvit öfversedda eller missförstådda och
förklarade för blotta dikter, allegorier och mythen Också förstå vi
icke sådana ställen i fornsagorna, om vi ej känna med hvilken illska
vilda och halfvilda stammar, äfven i våra dagar gå till väga, för att
t/
bekämpa och utrota hvarandra.
*) Att Alfer, Vaner, Dvergar ra. m, framställas i Volospa och andra
Eddasånger som naturkrafter, derom har aldrig varit olika meningar; men
orimligheten består deri att man ej velat eller ej kunnat inse att Skalderna hemta
ämnet för sina bilder från erfarenheten. Då Volospa diktades af en
forntidens Skald, voro redan bland den sago&rtäljande stammen berättelserna
om de olika folkstammarna Sagor från forntiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
