Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4:o) En teckning af Hilfeling, graverad i Lagerbrings Disputation. Denna är i flera delar bättre
än de föregående; men käglan på stenen N:o 1 är för smal i jemförelse med samma figur
på alla de andra ritningarna.
5:o) Figurer införda i Meusels Geschichtsforscher Tom. V. p. 54, der förf. säger att teckningen
härrör från Langebek, som erhållit den i Stockholm. Jag har erhållit figurerna af en vän
i Köpenhamn.
6:o) En teckning af Sjöborg i Samlingar för Nordens fornälskare III pl. 11 & 12. Något är
rättadt, annat felaktigt.
Sjelf har jag, senast förliden sommar, två gånger besökt monumentet; först vid
midsommarstiden, då jag i klart väder kunde jemföra figurerna med Hilfelings teckning; derefter i September,
då jag hade i sällskap en skicklig tecknare Hr v. Pastorn C. Lundberg. Men vädret var skumt och
regnigt, och figurernas konturer hafva under de mer än 100 år, under hvilka de stått utsatta för
luftens alla omvexlingar, på flera ställen blifvit så otydliga, att de ej utan svårighet och medelst
jemförelser med flera äldre teckningar, kunna uppfattas. Under mitt sistnämnda uppehåll blef
monumentet under min tillsyn restaureradt och med ett flyttbart tak, mot luftens omvexlingar skyddadt.
Hade detta skett för 100 år sedan — täckstenarna voro redan blottade 1749 då Linné besökte
stället — så hade Sverige nu ägt det märkvärdigaste minne i Norden, kanske i Europa, från denna
märkvärdiga kulturperiod. Nu är en del deraf, för länge sedan sköflad, det öfriga förfaret —
hvilket jag framdeles skall närmare beskrifva. Jag hyser det hopp att min beskrifning kan förmå mina
landsmän att, mer än hittills, vårda våra fornminnen, och förståndigt undersöka dem, som till
fornvetenskapens befrämjande böra undersökas; ty så länge de ligga oundersökta, äro de ett dödt
kapital, ett förträffligt bibliothek, hvari sällan någon bok öppnas.
Orsaken att figurerna på Kiviksmonumentet hittills motstått alla tolkningsförsök, är den, att
man velat härleda dem från vikingatiden eller från Romarenas krig i Germanien. Att de äro vida
äldre och af orientalisk upprinnelse, förmodar jag nu ligga i öppen dag.
Om någon skulle förmena att jag tagit en eller annan förklaring af andra författare, utan
att anföra dem, så får jag sanningsenligt intyga att detta icke är förhållandet, och att om ingen
enda rad varit skrifven t. ex. rörande Kiviksmonumentet, skulle min förklaring deröfver blifvit
ordagrannt sådan den är. Då jag af någon annan hemtat en förklaring, har jag alltid anfört honom
t. ex. rörande bronsvagnarna. Hellre än att anföra och recensera andras meningar, har jag ansett
mig böra anföra de resultater, hvartill egna undersökningar ledt mig, helst jag alltid funnit satsen
riktig: ”docendo, non disputando eruitur veritas”.
Hvad jag behöft för mitt arbete, har varit tillgång till rika Muséer, och dessa hafva öfver
allt öppnats för mig med en beredvillighet, som jag icke nog tacksamt kan erkänna. Utom våra i
Sverige varande antiqvariska Muséer, har jag besökt dem som finnas i Lübeck, Hamburg,
Schwerin, Hannover, Göttingen, Frankfurt, Mainz, Metz, Paris, Abbeville, London, Dublin och först
och sist Köpenhamn. Jag beder Föreståndarena mottaga mina uppriktiga tacksägelser.
Stockholm den 8 Mars 1862.
S. Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
