Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Anländ till Dublin besökte jag genast Doktor Wilde, som med utmärkt väl-
vilja förde mig kring och visade mig de herrliga och isynnerhet på guld öfvermåt-
tan rika samlingar, som förvaras i Irlands sköna hufvudstad. Till ledsagare på fär-
den till New Grange och Dowth fick jag en af D:r Wildes Assistenter, en human
och bildad ung Läkare, Herr Henry Wilson, som ofta förr besökt samma ställen.
Från Dublin reste vi på jernbanan till Drogheda. Derifrån hade vi ungefär
13 Sv. mil till Dowth, hvaraf vi reste största delen af vägen på en s. k. Car, ett
nationelt åkdon, som för sin antika form väl torde förtjena att i korthet omnäm-
nas. En Car är ett tvåhjuligt öppet åkdon, som drages af en häst och ofta är på-
packadt med 7 (om ej 9) åkande, hvaraf de 3 (eller 4) på hvardera sidan vända sig
utåt, och blott kusken framåt. I Dublin fick man Cab eller Car, hvilketdera man
önskade; på landsbygden finnes blott detta sednare, som i sin äldsta form är gjordt
af spjelar och har lyckta hjul, utan ekrar. På detta åkdon far Irländaren ästad
i flygande fart, och han säges hellre åka på detta än något annat.
Sedan vi farit ungefär 11 Sv. mil från Drogheda, gingo vi den sista fjerdedels
milen till fots. Slutligen sågo vi på afstånd en hög kulle beväxt med busk-kratt,
och då vi kommo närmare, sägo vi att den, under grästorfvan bestod, likasom Ki-
viks-monumentet, af en omätlig massa af småsten, hvaraf på ena sidan hundratals
lass blifvit bortförda, som det sades för macadamisering af vägar i grannskapet.
Detta oskick är dock, genom egarens medverkan, afskaffadt. Sådana stenkummel
kallas på landets gumla språk cairn "). Inunder kumlet var på ena sidan en liten
öppning, snarlik den man ser under ett gryt till ett gräflingbo. Den gick något
nedåt och inåt under högen. Det såg äfventyrligt ut att komma dit in; men se-
dan Hr Wilson aflagt hatt, öfverplagg och resväska m. m., kröp han in och upp-
tände åtskilliga wedhafda ljus, hvilka han fästade i grottans olika afdelningar; ty
derinne var kolmörkt. På samma sätt och i lika kostym som Wilson, sökte jag af-
ven att praktisera mig in, hvilket ej var lätt, i anscende till det långvariga regnan-
det, som gjort marken våt och slipprig; dessutom är gången på somliga ställen så
smal, att man ej kommer fram med begge axlarna i bredd, utan endast med ena
sidan framåt. Men sedan man hunnit genom den trånga och 27 fot långa gån-
gen, Öppnar sig en temligen rymlig grotta med afdelningar: 1 framåt, 1 på hvar-
dera sidan. Den bildar således ett kors. Den är byggd af långa och grofva ste-
nar, uppresta så att de upptill luta något mot hvarandra; bakom dem ligga stenar
på tvärs och på dem ligga andra längre in o. s. v. tills öppningen öfverst i hvalf-
vet tillslutes af en enda stor stenflisa. Denna slags arkitektur skall finnas i Grek-
land och Orienten i flera griftbyggnader frän forntiden. På insidan voro väggste-
narna öfverallt öfverhöljda med inhuggna eller inhackade figurer, alldeles i samma
stil som figurerna på Kiviksmonumentet, och mycket olika hällristningarna i Bohus-
") Wilde p. a. st. pag. 189, Kiviksmonumentet, likasom de Irländska grottorna, är således en verklig cairn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
