Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
häraf dels att Hirperna voro Baalsdyrkare, och dels att samma bruk af dem öfva-
des, och att Baalspresterna gjorde samma konster öfverallt hvar de satt sig ned:
i Canaan, Italien, Irland, Sverige o. 8. v.
Jag anser mig nu hafva fullständigt ådagalagt, både genom forntida minnes-
märken och ännu i handling lefvande folktraditioner, att i det södra och vestra
Skandinavien, under en lång tid bott en eller flera folkstammar, hvilka likasom Phwe-
nicierna i Canaan, och Hirperna i Italien och Kelterna i Irland, voro Baalsdyrkare,
och att denna kult här i Norden var samtidig med bronsperioden.
Att således källan för denna gamla Skandinaviska kult ligger i Phenicien, vid
Tyrus eller Sidon, derom förmodar jag att läsaren af det redan anförda är, likasom
jag, fullt öfvertygad. Dock kunna vi för samma öfvertygelse framlägga ännu flera
bevis, af hvilka jag först vill anföra följande, som synes mig vara mest slående.
För åtskilliga är sedan fanns i en jordhög eller s. k. ätthög vid byn Paccatel,
en mil från Schwerin i Meklenburg, tre små stenhvalf, upplagda af kullersten, och
under hvartdera af dessa åtskilliga saker af brons och guld, alla pätagligt hörande
till bronsåldern. Bland annat fanns en liten vagn af brons, på hvilken var fästad
en kort ihålig cylinder, som bar en bronsvas af vacker form, och jemförelsevis med
vagnen, af betydlig storlek.
Detta märkvärdiga fynd blef beskrifvet med upplysande plancher af Archiv-
Rådet m. m. Hr G. C. J. Lisch, i Jahrbiicher des Vereins fir Meklenburgische Geschichte
und Alterthumskunde IX, (1844) sid. 369. Sjelfva vagnen eller vagnstolen var un-
gefär 9 tum lång, lika så bred och 53 t. hög. Vasen var af tunnt drifvet brons-
arbete, mellan 7 och 8 tum hög, och i öppningen 16 tum vid; hjulen voro 43 tum
höga och, likasom axlarna, gjutna. Det hela hade en höjd af mellan 15 och 16 tum.
Så väl axlarna som långvagnarna voro böjda uppåt i stark båge. Vid deras för-
ening voro de fästade genom en och samma nitnagel, med hvilken äfven voro fä-
stade fyra något bredare styltor, som stodo uppät och voro vid öfra ändan hvar-
dera med 2:ne nitnaglar häftade vid den ihåliga bronscylindern, på hvilken vasen
var, äfven med nitnaglar, fästad. Axlarna slutas horisontelt, och hjulen, som äro
gjutna och försedda med 4 ekrar, hållas qvar på axlarna derigenom att dessa på
nius berättar att de derföre (att de kunde gå öfver ett glödande bål utan att bränna sig) voro, ge-
nom ett ständigt gällande Senatsbeslut, befriade från krigstjenst och alla andra medborgerliga åliggan-
"den. Om Romarenas skrockfullhet kan äfven läsas en märkvärdig berättelse hos Diodorus Siculus,
XXXVI, 13, 8 vers., Paris, uppl. 2, p. 557.
Åtminstone tror Plinius sjelf att de verkligen voro obrännliga; ty han förtäljer i sammanhang
dermed, en saga om högra stortån på kung Pyrrhus, att den kunde kurera sjukdomar och att den ej
kunde brännas med den öfriga kroppen, hvarföre den blef särskilt förvarad i ett skrin i templet”.
Beträffande de hexmästarekonster som Baals prester kunde åstadkomma, vill jag erinra att deras
kult i mycket liknar Egyptiernas, och att Phoenicerna hemtat en stor del af sina kunskaper från Ezyp-
ten. Men af 2 Mos. VII och VIII se vi att Egyptierna voro stora trollkarlar, och att då Moses
och Aaron gjorde underverk inför Pharao, ”gjorde de Egyptiska trollkarlarna sammalunda med deras
besvärjningar”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
