Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J5,
Återkommen till Dublin inlät jag mig i samtal med min lärde vän D:r Wilde
rörande denna märkvärdigt gamla folkfest. D:r Wilde åberopade då en literi bok,
som han för flera år sedan utgifvit, under namn af Irish popular superstitions, men
som den icke mera var att tillgå i bokhandeln, förärade D:r Wilde mig det enda
exemplar, han ägde. Af denna Afhandling fick jag alla de upplysningar, jag kunde
önska, rörande Balseldarna midsommarsnatten på höjderna i Irland, och blef snart
öfvertygad att de äro precist de samma som i södra Sverige "). Sid. 48—49 be-
skrifver D:r Wilde denna fest i Irland med sina gigspelare och sina pipblåsare;
frampå natten antog festen beskaffenheten af de gamles Saturnalia o. 8. v. Så vild
som den har beskrifves, har den väl aldrig utförts hos oss. Företaget att springa
genom elden, säger D:r Wilde var en qvarlefva af Druidernas gamla pläagsed, lika-
som fordomdags vid den romerska Palilia. Af somliga, isynnerhet de yngre, utför-
des detta bruk (nemligen att springa genom elden) blott för ro skull, och de fäste
dervid ingen särskilt mening. Men andra utförde det med en djupare afsigt, ja
alldeles som en religiös ceremoni. Således såg man många af de äldre gående kring
elden och läsande för sig sjelfva vissa böner"). Skulle en man företaga en lång
resa, så sprang han tre gånger fram och åter genom elden, för att få lycka på sin
färd. Var det fråga om ett giftermål, så gjorde han det för att rena sig för det
äktenskapliga förbundet. Hade han i sinnet att utföra något vågspel, så sprang
han genom elden för att göra sig osårbar. När elden blef svag, gingo flickorna
genom den för att få beskedliga män; hafvande qvinnor såg man gå genom den
för att få en lycklig nedkomst; och barn såg man ofta bäras öfver de glödande
kolen, alldeles som i fordna tider bruket var hos Canaaniterna” m. m.
Att Baalsdyrkarna i det gamla Phenicien hade samma bruk, se vi deraf att
det af Moses uttryckligen var Israeliterna förbjudet att låta sin son eller dotter gå
genom eld. 5 Mos. 18: 10, och detta förbud gifves på samma gång som det förbju-
des att vara spåman eller dagaväljare, eller akta på foglalåt, eller vara en trollkarl”.
Haraf ser man att det hos Canaaniterna, liksom hos Irländarna, öfvades som ett
slags signeri. :
I sammanhang härmed förtjenar nämnas hvad Plinius förtäljer (Hist. Nat. VII, 2)
att ej långt från Rom på Faliskiska marken, bodde några få familjer som kallades
Hirper. De firade årligen, på berget Soracte, en offerfest till solgudens (Apollos)
ära, hvarvid de gingo öfver ett glödande bål, utan att bränna sig """). Man ser
”) Den (8. 46) yttrade förmodan, att Balsfesten förr firats den 1 Maj och blifvit af S:t Patrick flyttad
till den 24 Juni, torde vara tvifvelaktig. Baal eller som han i våra Nordiska Sagor benämnes, Balder,
var solguden, hvars fest måste firas då solen står högst på himlen och hans: dödsfest, då solen börjar
sjunka; då lägges Balder på bål. Ur-invånarne förra uppl. VI, p. 14. Om våreldar, se längre fram.
”) Det samma hörde jag som barn, att en och annan gubbe eller gumma brukade göra vid Baldersfesten
i Skåne.
"’) Dessa Hirper voro påtagligt Baalsdyrkare (Soldyrkare) och firade gudens fest på samma sätt som Baals
prester i Canaan. Det ser ut som de med sina konster förvändt synen på sjelfva Rowmarena; ty Pli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
