Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Äfven hos oss äro, eller åtminstone voro, för 50 år sedan, ännu hos allmogen
spår efter mistelkult. De köpte misteln på apotheken under namn af flygrönn, och de
använde den, väl stundom som medicin, men oftast som kraftigt medel mot åtskil-
lig ofärd, som fordom troddes vara följder af hexeri: blef mjölken seg, så inborra-
des mistel i hornen på mjölkkon; ville smörkärningen ej lyckas, så inborrades mi-
stel i kärnlaggen; äfvenså i mäskekaret, om mäsken misslyckades. Till rökningar
användes det i flera rheumatiska sjukdomar, som fordom troddes vara påkomna ge-
nom förhexning. 1 Westergötland tror allmogen att då mistel hänges i taket, är
det fredadt för vådeld ”).
Man torde lätt inse att allt detta är förvissnade qvarlefvor efter en forntida
mistelkult.
Äfven den ständigt grönskande Idegranen har varit föremål för ett slags kult.
Druiderna (som väl egentligen voro Baalsprester) ansågo den för helig och hade,
vid sina helgedomar, hela lundar deraf. Under mitt vistande i London 1836, fira-
des af Linean Society en sekularfest till ära åt vår odödlige Linné, som för hundra
år sedan besökt England och i en trädgård vid Mill-Hill förmodas hafva planterat
en Ceder, som nu är ett stort träd. I grannskapet af detta firades Linnés fest.
I en park der bredvid, nu tillhörig en skola för Dissenters, stodo stora mycket
gamla, af tiden mer och mindre skadade JIdegranar, hvilka en närvarande Botanist
försäkrade hafva utgjort en helig lund, som tillhört Druidkulten och att dessa samma
träd stått der sedan Druidernas tid. Att ännu i England finnas lefvande JIdegra-
nar af en mycket hög ålder, till och med vida äldre än Cesars tid, ådagalägges i
A. P. De Candolle’s Physiologie vegetate, Tom. 2, p. 1001—2. Hos oss förekommer
detta trädslag isynnerhet på öarna i Bohuslän och skall äfven växa vid ostkusten.
Af hvad ofvan blifvit anfördt om Idegranslundar vid Druidernas helgedomar
i England, kunna vi förklara ett ställe hos Albert Kranzius i dess Chronica veterum
germ. p. 204, der det heter: ”Det vidtfrejdade Svenska folket hade ett tempel som
het Upsola” — — — Vid templet stod ett stort träd med yfviga grenar och lika
grönt vinter och sommar; ingen kände dess art "").
Detta ställe har af många blifvit anfördt, men, så vidt jag vet, af ingen för-
klaradt. Att trädet, som var lika grönt vinter och sommar, måste hafva varit ett
barrträd, inser man lätt; men icke gran eller tall, eftersom ingen kände dess art.
Det mäste hafva varit ett ovanligt barrträd och således säkerligen icke något annat
än Idegran (Tazus), som väl är sällsynt, men växer dock der och hvar ända upp
till Gefle. Den blir mycket gammal (se ofvan) och är då ett stort träd (arbor in-
gens), den är yfvig, den utbreder busklikt sina grenar åt alla håll (patulis diffusa
ramis) och den är lika grön sommar och vinter.
") Linnés Westgötaresa sid. 31.
”) ”Arbor juxta templum stabat ingens, patulis diffusa ramis, estate et hieme juxta virens; genus ejus
nemo potuit edicere”. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
