Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ou
Att man fordom ansett Idegrunen, likasom Misteln, vara på visst sätt helig
och lyckobringande, kan slutas af den uppgift derom som den frejdade prosten Ek-
ström skriftligt meddelat mig, nemligen att ”Idegranen brukas allmänt i östra skär-
”gården till notkaflar, emedan den notredskap anses blifva lycklig, som bindes öfver
”denna trädsort”.
Det är påtagligt att denna fördom, rörande Idegranen och Misteln, att de till-
förde lycka, har sin grund i en gammal kult, som fordom var förenad med en hed-
nisk gudstjenst, hvilken i forntiden öfvades här i Norden.
Att denna stod i sammanhang med Balderskulten, derom underrättas vi ge-
nom mythen om Balders död, och vi hafva redan sett att Balderskulten i Skandi-
navien var den sannna som Baalskulten i Canaan eller det gamla Phenicien.
Sedan vi således genom tillräckliga bevis blifvit ofvertygade att phenicisk
religionskult funnits här i Norden samtidigt med bronsperioden, så torde vi nu
kunna skrida till förklaring af figurerna på Kiviksmonumentet. Dock torde jag
förut böra erinra om följande: Den pheniciska gudaläran, sadan den var då den
spriddes till Norden, hade mottagit flera främmande elementer ur religionerna hos
de folk, med hvilka Phwnicerna -.kommit i nära och langvarig beröring. Dels hade
de under vistandet vid Persiska hafsbugten, d. v. s. i den Babyloniska delen af Mc-
sopotamien, kommit i beröring med Arianiska folk och antagit åtskilliga af deras
. religionsbegrepp (Röth p:a. st. sid. 199); dels och isynnerhet hade, under deras mer
än femhundraåriga vistande i Egypten, mycket af den egyptiska gudaläran blifvit
inblandadt i den pheniciska. Detta skedde nemligen under den tid då den pheni-
ciska dynastien, under benämningen Hyksos (Herdekungarna) herrskade öfver nedra
Egypten och hade sin hufvudstad i Memphis, enligt några forskares uppgift från
2300 till 1788 f. Chr. Jewmf. Röth Geschichte u. Abendl. Philos. 1, sid. 198 o. ff. An-
dra förf. uppgifva tiden, då detta inträffat, mycket olika. Se längre fram. Hufvud-
saken blir dock densamma. Den egyptiska kungafamiljen, med hofvet och militä-
ren, hade dragit sig undan till öfre Egypten och tagit sitt kungasäte i Diospolis
eller Thebe; men det egentliga folket hade blifvit qvar. Härigenom blef den egypti-
ska kulten småningom herrskande äfven blund de inflyttade Phonicerna. isynnerhet
sedan dess konungar bekände sig hylla denna kult. Manetho berättar om Cheph-
ren, som enligt Herodotus var den tredje af Hyksos-kungarna, att han i början var
en gudsföraktare, d. v. s att han förbjudit egyptiska kulten; men att han sedan
omvände sig och skref en helig bok (Röth p. a. st. sid. 204). Således var, ända
från och med honom, den egyptiska religionen antagen af de i Egypten boende
Phenicerna. Härigenom måste, ifrån den tid, då Phenicerna åter blefvo fördrifna:
ur Egypten och spridda till manga trakter af Europa och Norra Afrika. i deras
gudadyrkan finnas mycket af den egyptiska och äfven något af den arianiska kul-
ten inblandadt. Också finna vi denna inblandning af egyptisk kult bland den phe-
niciska, både på votivtaflorna från Carthago och på monumentet vid Kivik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
