Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 36
guden Dagons hus; men Dagon föll från sin ställning och blef sönderslagen, hvar-
efter arken fördes från stad till stad, men hvar han kom, utbrast en ohygglig sjuk-
dom bland Philistéerna. Då rådde deras prester att de skulle sätta arken på en
vagn, ”förespänd med två unga kor, hvilka aldrig burit ok”. och låta dem gå med
arken hvart de ville. På detta sätt förde korna arken inom Israeliternas landamaä-
ren, och stannade der på en åker.
En något liknande tilldragelse har, enligt en folksägen ägt rum äfven i Sve-
rige. I Prosten Lignells Antiqvariska Topografi öfver Dal (i manuscript förvarad i
K. Witterh. Hist. och Antiqv. Akad:s Bibliothek) berättas sid. 7, att man på två
skilda ställen på Dal sökt bygga en (christen) kyrka; men hvad som byggdes om
dagen, blef af osynliga händer om natten nedrifvet. Omsider rådde en klok gubbe
att taga ett par hvita oxar (sannolikt kor) som förr icke burit ok, och med dem
köra en sten dit, der de sjelfmant stannade. Så skedde; oxarna (korna) stannade
der Bolstads kyrka nu är belägen.
Allt detta antyder dunkla spår efter naturgudinnans kult. I Egypten kalla-
des hon Isis; på andra ställen hade hon andra namn.
Ännu ett ehuru äfven dunkelt spår, efter en hednisk gudinnas kult här i Norden,
anser jag finnas i de så kallade Walborgsmesse-eldarna, som i öfra Sverige upptändas
om våren, mellan den 30:de April och den 1 Maj. Att namnet blifvit ändradt efter
något christet helgons, bevisar icke att kulten ej varit ursprungligt hednisk; ty sädant
är mycket vanligt, och de första christna presterna i Sverige, synas hafva varit mycket
måna om att, enligt Påfvens föreskrift, omändra de hedniska benämningarna, för att
förmå folket att glömma dem. Emellertid finnes ingen anledning att antaga, att nå-
gon christen högtidlighet hölls vid upptända eldar på skogshöjderna; deremot berättar
Lucianus att den syriska gudinnans största högtid hölls om våren, genom att upp-
tända en stor eld och deri till hennes ära uppbränna djur, foglar, kläder och smycken
(De Syria Dea, $ 49). Jag kan tillägga, att om denna fest, såsom jag tror, ursprung-
ligt varit hednisk, så har den fått ett christet qvinnonamn derföre att den tillhört en
hednisk gudinna. Äfven vår majstång har, enligt fleras mening, samma upprinnelse.
Jag har trott mig böra framlägga alla dessa, ehuru dunkla och nästan utplå-
nade spår efter en ursprunglig gudinne-kult, hvilken utan tvifvel, jemte Baalskulten,
blifvit till Norden införd under bronsperioden, men fortsatts äfven under jernåldern,
vid hvars afhandlande jag återkommer till den.
Innan vi gå längre i våra forskningar, vilja vi kasta en blick tillbaka på den
undersökningsbana, vi redan genomgått, och efterse om vi derunder verkligen vunnit
några säkra resultater, och hvilka dessa äro. Vi hafva, enligt mitt förmenande, funnit:
1:o Att de så kallade siraterna på våra bronssaker icke uppkommit här i
Norden, utan kunna följas tillbaka till det gamla Phenicien och Egypten, der vi
återfinna dem på bronser och byggnader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
