Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 .
och högtider på alla de ställen, der gudinnan värdes uppehålla sig. De gå icke i
krig, gripa icke till vapen; alla svärd instängas. Fred och ro känner och älskar man
då endast, till dess presten till templet: återför gudinnan, sedan hon blifvit ledsen
vid menniskors umgänge. Straxt derpå tvättas vagnen, klädet och om man vill tro
det, gudinnan sjelf i en hemlig sjö. Dervid uppassa slafvar, som samma sjö straxt
uppslukar. Häraf en tyst fasa och en helig okunnighet om det, som ingen kan få
veta utan med förlust af lifvet.” Så långt Tacitus.
Man har länge sökt efter denna ”ö i oceanen”, der Herthas helgedom var be-
lägen, och man har förlagt den till många olika ställen.
Slutligen anser Hr D:r v. Maack sig hafva återfunnit den på ön Oldenburg-
Fehmern, der han menar att Hertha hade sitt tempel och sina prester. Bland annat
anför Hr v. Maack ”), som bevis för sin mening, att på ön finnes ett gods och en numera
uttorkad sjö, som nu heter Siggen, men i gamla urkunder förekommer under namnet
Sygghem eller Sigghem m. m. Således kunde detta ord väl öfversättas på svenska med
Siggens eller kanske ännu rättare med Siggarnas hem eller bostad — en i sanning ka-
rakteristisk benämning för en vaturgudinnas tempel. Förf. förmodar att ordet kan här-
ledas af gammaltyskan signat eller af danska ordet signe, med afseende derpå att presten
skulle välsigna folket; men ordet sigge är ett nomen substantivum och betyder spado.
Från samma egyptiskt-pheniciska ursprung härleda sig, utan tvifvel, de få
spår efter ko-dyrkan i Skandinavien, som våra fornhäfder omtala. Kung Augvald
Rognvaldssön, som bodde på Auzgvaldsnäs i Norge, hade en helig ko, den så kallade
Augvalds-kon, åt hvilken han anställde stora offer och hvilken han förde med sig
på sina härfärder; han trodde att det var med hennes beskydd och hjelp, som han
samlade sina skatter och sin krigsära. Slutligen föll han i en strid mot en annan
småkung, Varin, och blef då, jemte sin ko, begrafven i en hög nära vid kungsgår-
den. J. K. Christie Urda 2. B. sid. 327. I Sturlesons Kungasagor, J. Aalls Öfvers.
sid. 155, 156 berättas samma historia, men der säges att Augvald och hans ko
blefvo begrafna i hvar sin hög, tätt vid hvarandra. — Kung Eisten Beli i Sverige
hade också en ko, som han dyrkade och förde med sig på sina härfärder, och hvars
råmande, som hos fienden injagade förskräckelse, ansågs skaffa honom seger.
Det förtjenar i anledning häraf anmärkas hvad Herodot yttrar om ko-dyrkan
i Egypten: ”Korna äro heliga och tillhöra Isis; ty Isis’ bild föreställer en qvinna
med kohorn — — och af all fänad, dyrka Egyptierna utan undantag korna allra-
mest.” Herod. 2:dra B. 41.
Äfven var kon helig hos Philistéerna — ett slags Phoenicer, hvilka dock skiljde
sig från de andra genom åtskilliga religionsbruk. De voro storväxta och grofbyggda. ,
Det var dessa Cycloper (stenhuggare) som byggde Salomos tempel. — Om Philisté-
erna berättas i 1 Sam. 4, 10 och ff. att de en gång slogo Israeliterna i en stor
drabbning, då de äfven togo och bortförde ”Guds ark” och satte den i Asdod i af-
’) Das urgeschichtliche Schleswig-Holsteinische Land. Kiel 1860. Sid. 2$.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
