Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
stone högst sannolikt, om ej fullt säkert, att sedan de medförda vapnen hos de inflyt-
tade Phenicerna börjat blifva förbrukade eller otillräckliga, inkallades från hemlan-
det (Spanien?), med hvilket kommunikationen ännu var öppen, bronsgjutare som
förstodo att förfärdiga vapen. At dessa lemnades den inköpta bronsen, som de ej
blott smälte till vapen, utan derå äfven graverade samma sirater som funnos på de
förra. Om de dertill haft grafstiklar af stål, eller af brons, härdad genom stark
tillsats af tenn, känna vi icke, men att en stor del bronssaker blifvit med grafstic-
kel ciselerade, är utan allt tvifvel ").
Under tidernas lopp och omvexlingar, sedan kommunikationen med hemlandet,
genom politiska förhällanden blifvit afbruten, måste de jemförelsevis fåtaliga utländ-
ningarna mer och mer, äfven genom äktenskapliga föreningar, hafva blandat sig med
de rikare och mäktigare bland landets egna infödingar, hvarigenom deras språk upp-
gick i landets tungomål och deras semitiska former försvunno mer och mer under
hvarje, på hvarannan följande generation ""). Under dessa förhållanden anser jag
att de bronssvärd blifvit gjorda, som äro försedda med längre handtag, passande
för europeiska händer, och saknande alla orientaliska sirater. Dessa svärd, sanno-
likt gjorda sedan kommunikationen med hemlandet upphört, och således då ingen
brons derifrån vidare erhölls, synas mig hafva kunnat blifva gjorda af äldre förbru-
kade eller sönderbrutna bronssaker """), som blifvit omstöpta till nya vapen, pas-
sande för dåvarande invånarnas händer. Antingen hafva de främrnande kolonisterna på
detta sätt bortsmält bland landets infödingar, eller hafva de på ett eller annat ställe
blifvit anfallna och utrotade. Historien företer, i andra länder, exempel på begge slagen.
Jag har yttrat, sid. 44, att stenåldern hos oss genomgått hela bronsåldern,
och sträckt sig långt in i jernåldern; jag anser mig derföre böra gifva skäl för
denna mening, isynnerhet som man synes tro att de grafvar, i hvilka flintsaker fin-
nas tillsammans med bronsvapen, tillhöra den äldsta bronsperioden och antyda en
öfvergång från stenåldern. Man synes dock härvid hafva glömt att om ock sten-
saker saknas i en eller annan bronsgraf, så måste de dock bestämdt hafva funnits
samtidigt utanför, om de än icke funnits inom grafven. Man tvingas nemligen att
antaga ått män med så sirligt utarbetade vapen: svärd, sköldar, lansar m. m. och
’) Dessa bronsgjutare hafva kunnat,- likasom tenngjutarna i ett annat land och under en långt senare
tid, flytta sin verkstad från ett ställe till ett annat, der deras arbete behöfdes, På detta sätt menar
jag att de bronssaker tillkommit, som finnas intagna i Hr Worsaaes Afhandling: Fund af en Metal-
arbeiders Forraad, m. m.
") Likväl har minnet af deras orientaliska ursprung och stamförhällande der och hvar, genom tradition
från fader till son, länge kunnat bibehålla sig, hvilket lärer vara händelsen på Irland.
”") I Kongl. Witterh. Hist. och Antiqv, Akademiens Museum i Stockholm förvaras en hel mängd sådana
sönderbrutna bronssaker, funna på ett ställe i Dahlsland och helt säkert ämnade att omsmältas till
nya. — Sådana samlingar äro funna på fAera ställen och jemte dem ligga gjöten som erinra om .
bronsgjutaren.
Nilssons ur-invån. 3:dje uppl. 8
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
