Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
uppgifna förhållande har jag ytterligare funnit bekräftadt genom en sednare un-
dersökning, som jag nyligen haft tillfälle att anställa i Museerna i Stockholm,
Lund och Köpenhamn. Det kan således icke vara något tillfälligt; utan gensägelse
måste kaflens längd på svärden visa bredden af de händer, för hvilka svärden
blifvit gjorda och af hvilka de varit begagnade.
Om vi nu eftersinna hvilketdera af dessa tvänne slags svärd det var, som af
de främmande kolonisterna först blifvit hit infördt, så torde vi genast kunna inse att
det måste ha varit det slags, som hafva korta kaflar och äro prydda med orientaliska
sirater, helst vi kunna följa dessa sirater på bronssaker, architektoniska verk och
andra konstalster tillbaka ända till Phenicien och Egypten") och således bestämdt
bevisa, att de icke uppkommit i Europa, utan blifvit hit införda från Orienten.
Jag inser icke hur det vore möjligt att föreställa sig förhållandet annorlunda. Ty
om vi försöka tänka oss att de första med brons hit inflyttade kolonisterna haft
svärd med långa kaflar och utan sirater på sina vapen och smycken, men att de
lärt sig här att pryda dem med sådana orientaliska, som vi nu träffa; så är det
för mig omöjligt att inse, af hvem de här skulle ha lärt sig denna orientaliska
konst; och det som vore ännu befängdare: deras händer hvilka i början varit
breda som våra och som vanliga germaniska, skulle smaningom hafva hopkrymt
och blifvit allt smalare, för att kunna gripa om kaflarna på de med prydliga sira-
ter försedda svärden. Vid minsta eftertanka torde man finna att detta antagande
vore orimligt. Deremot är det lätt att inse, att kolonisterna, som hitkommit oblan-
dade med sina orientaliska kroppsformer och sina dertill passande vapen, samt
sina skönt tilldanade, med sirater prydda smycken, kunde och maste, under tider-
nas längd och hvarjehanda politiska förändringar, hafva blandat sig med (de mäk-
tigare bland) infödingarna och att genom denna blandning deras afkomlingar
småningom mer och mer, och i aflägsna slägtled fullkomligt, skulle få infödingar-
nas kroppsformer. Att denna förändring skett småningom är lätt begripligt, och
derföre träffa vi också öfvergångar af begge slagen af svärd. Vi finna nemligen
dels sådana med sirater, som genom handtagen närma sig något till de längkaflade;
och dels sådana utan sirater som genom kaflens korthet närma sig de med sirater
prydda. Enligt dessa åsigter kunna vi, vid betraktandet af en antiqvarisk brons-
samling, nästan alltid skilja mellan de saker som tillhöra den äldsta delen af
”) I det föregående har jag sökt förklara åtskilliga af de figurer som förekomma på våra bronsvapen.
Rörande spiralfiguren, som oftast förekommer på de vackraste vapen och smycken, får jag hänvisa till
fig. 70—73 på te planchen. Figuren 73 är tecknad efter ett fragment af ett i sandsten hugget pe-
larhufvud, funnet bland ruinerna i det gamla Thebe i Egypten, och sannolikt tilldanadt för närmare
4500 år sedan. Från Egypten och egyptiska monumenter har spiralfiguren spridts till Grekland
och finnes i Atreus’ skattkammare i Mykene, frän tiden före Trojanska kriget. Atreus var, som bekant
är, fader till Agamemnon och Menelaus. Originalet till förstnämnda fig. 73, har, jemte den sid. 49
nämnda balsamerade handen, blifvit mig föräradt af Herr Kommendörkapten C. B. Lilliehöök, som
sjelf hemfört dem från Egypten. Nämnda spiral är 2 t. 6 lin. i genomsnitt. De 3 andrn fig. 70,
71 och 72 äro fragmenter af pelarsirater. Se Kugler Gesch. d. Baukunst s. 143.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
