Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Häraf se vi att axlarna på dessa stridsvaqnar voro af trä; det torde derföre
synas anmärkningsvärdt att vi likaledes finna träaxlar på stridsvagnarna, fortplan-
tade till långt sednare tider och aflägsna trakter. Enligt hvad här ofvan blifvit
anfördt om qvarlefvor efter orientaliska bruk längs Europas vestkust, kan det
icke vara oväntadt att äfven finna bruket af orientaliska stridsvagnar i de trakter
af det gamla Britannien och Gallien, som gränsa till hafskusten och der vi redan
trott oss veta att Phenicer haft sina handelskolonier; men att fa veta att äfven
dessa, likasom de grekiska vid Troja, hade knarkande träaxlar, det var kanske
mer än man väntat. Diodorus yttrar sig, som vi förut nämnt, om Britterna att
de ännu på hans tid bibehöllo sina gamla lefnadsvanor. ”Ty säger han, till krig
bruka de stridsvagnar, likasom Grekernas hjeltar berättas hafva haft i kriget vid
Troja.” Således synes Diodorus icke hafva vetat att bruket af stridsvagnar var vida
äldre, nemligen hos Egyptier och Phenicer, än hos Grekerna vid Troja.
Jul. Cesar beskrifver på flera ställen romerska härens strider i Britannien
mot stridsvagnar (esseda) och på ett ställe (Bell. Gall. IV. 33) gifver han derom
en sådan beskrifning att man tydligt inser att äfven dessa, likasom Diomedis
sridsvagn vid Troja, hade knarkande träaxlar. Cesar förtäljer derom: Stridssättet
med dessa vagnar är följande: ”Först ströfva fienderna kring åt alla häll och ka-
sta sina spjut, och just genom hästarnas skrämsel och /julens knarkande ") (strepitu
rotarum) bryta de merendels lederna, och sedan de innätslat sig bland rytteriets
sqvadroner, hoppa de ned från vagnarna och strida till fots. Emellertid maka sig
kuskarna småningon ur striden och ställa vagnarna sd, att, om kämparna hardt
ansättas af fiendernas mängd, de må hafva en lätt retirad till sina vagnar.” Pre-
cist på samma sätt gick det äfven till vid Troja, enligt Homérs beskrifning.
Stridsvagnarna voro i hufvudsaken fullkomligt lika hos Egyptierna, Pheni-
cierna, (Canaaniter och Philistéer) Grekerna vid Troja och Britterna på Jul. Cée-
sars tid, till ovedersägligt bevis att de alla härledde sig från samma ursprung.
De hade två sexekrade hjul, som rullade på eri mot ändarna trind, i midten fyr-
kantig axel, på hvilken vagnskorgen var fästad. Denna hvilade äfven på tistel-
stången, som var fästad midt under axeln och gick fram med en böjning uppåt
och sträckte sig mellan 2:ne förespända hästar. Vagnskorgen var framtill rund,
der och på sidorna så hög att han skjulde kämpen upp mot skrefvet, men baktill
helt öppen, så att stridsmannen lätt kunde springa på och ur den. Omfånget var
blott så stort att den beqvämt rymde två personer, kämpen och kusken. (Hos
Egyptierna voro tre på vagnen, kusken i midten och en kämpe på hvar sida).
Kusken höll tömmarna med begge händerna, och hade dessutom en piska i den
högra; kämpen var väpnad med båge och lans eller kastspjut. Utvändigt på si-
’) Den som hört de gamla Göingevagnarna med deras tjocka träaxlar, kan göra sig ett begrepp om
detta skrammel, som skrämde Cresars hästar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
