Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
dorna voro fästade koger med pilar och andra vapen.) Sådan stridsvagn kalla-
des hos Gallerna och Britterna, esseda eller essedum och vagnskämpen essedarius.
Ett annat slag af stridsvagnar hos Galler och Britter kallades Covini och
voro väpnade med skäror eller liar. Se D:r Uhlemann Handbuch der sEgyptischen
Alterthumskunde S. 99—101.
I Danmark och vestra Skandinavien hafva vi, så vidt jag vet, ingen beskrif-
ning eller tradition om krig från denna gamla tid; men jag är förvissad att man
afven här begagnade samma orientaliska stridssätt, hvilket här, likasom annorstä-
des småningom försvunnit för det indo-germaniska bruket. Dock hafva vi ett
svagt minne från en mycket sednare tid om en stridsvagn äfven hos oss. I den
historiska Romanen, som kallas Sagubrott om Bravallaslaget, omtalas den gamle
kung Harald, som var Skåning, säledes just från de trakter, som varit mest be-
sökta af Österländningarna, och det säges att emedan han var utlefvad, ställde
han sig på knä på stridsvagnen och fäktade med ett svärd i hvardera handen,
tills hans egen befälhafvare, Brune, slog honom med en klubba så att han föll. Man
må tillägga denna berättelse huru mycken eller huru liten historisk sanning som
helst, så minskar den icke bevisningsvärdet af de förut anförda fakta, att åtskilliga
spär efter orientaliska bruk förekomma längs vestra Europas kustländer.
Om således hvad här ofvan blifvit framlagdt, vid noggrann pröfning befin-
nes stödja sig på historisk grund; om här längs vestra kusten träffas omisskänliga
spar efter orientaliska bruk, hvilka icke kunna framvisas i de inre trakterna af Eu-
ropas kontinent; om, än vidare, såsom Doktor Movers sökt historiskt bevisa, Phe-
nicerna öfver allt der de i större antal bosatt sig, hade inrättningar för sin offentliga
gudstjenst; så synes för oss återstå att undersöka om spår efter sådana pheniciska
inrättningar för offentlig gudstjenst, äfven finnas här i vestra och norra Europa,
på de samma ställen, der vi hafva anledning antaga att Phenicer fordom va-
rit bosatta.
Vi hafva visserligen redan uppräknat flera ethnograpska bevis för phenicisk
soldyrkan, ådagalagd genom ännu fortfarande folkbruk: att på höjder midsommars-
natten dansa kring upptända eldar, (på Irland ännu benämnda Balseldar, hos oss
Baldersbål) likasom Baals prester på Carmel och Hirperna på Soracte; äfven hafva
vi antydt åtskilliga andra folkbruk, som påtagligen äro reminiscenser af soldyrkan,
t. ex. att insamla medicinalväxter midsommars afton; att som läkemedel begagna
den dagg som då faller m. m.. Men oaktadt allt detta, hvilket likväl, för hvarje
opartisk och fördomsfri man måste befinnas fullt bevisande, synes dock en och
annan ännu icke vara öfvertygad att soldyrkan, sådan som i Canaan på Moses och
Josua tid, i en aflägsen forntid äfven funnits här i Norden; och således nekas äf-
ven att här funnits tempel och prester för denna semitiska kult.
”) En sådan egyptisk vagn se Bonowi, Niniveh and its palaces. p. 225. — Mcn ofta och bättre i Lep-
sius’ stora planschverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
