Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förteckning öfver här bifogade figurer af bronsantiquiteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Bland saker, som varit begagnade för heligt bruk skulle jag äfven vara be-
nägen att räkna Bronsknifven tab. 3 f. 36, som både till form, arbete och sirater
är den vackraste jag hittills sett; L. Mus. Hit räknar jag äfven en flintknif, som
ligger här framför mig och som är en produkt af förvånande konstskicklighet,
förvärfvad genom anlag och långvarig öfning. Jag skall en annan gång gifva
en figur deraf. Har vill jag blott erinra att Phenicerna begagnade flintknif-
var i templen att dermed slagta offret. Då Hamilkar stod färdig att med ar-
méen tåga till Spanien och i templet anställde offer, frågade han sin nioåriga son
Hannibal, som var närvarande, om han ville resa med till lägret, och då denne
med glädje bejakade det, förde han pilten till altaret, fattade med venstra handen
offerlammet, ") med högra flintknifven och lät pilten aflägga ed på offret att han
aldrig skulle ingå vänskap med Romarena. (Polyb. III. cap. XI. p. 126) — Corn.
Nep. edit. Keuch. Hannib. cap. 2 not.
Ännu återstår för oss att förklara ett par ord af det som Pytheas pa an-
förda ställe uppgifvit rörande Thuleboarnas lefnadssätt. Enligt hvad vi anfört sid.
81 yttrar han ”att de, hos hvilka säd och honing alstras, deraf tillreda dryck.”
Det är påtagligt att den dryck som tillreddes af säd var öl, och den som tillred-
des af honing var nyjöd. Häraf se vi också att den säd som här odlades var korn
(bjugg). Detta skrefs redan 350 år före Christi födelse; således fanns här i vår
Skandinaviska Nord både öl och mjöd redan kring 850 år före den tid, då vi
veta att Ynglinga ätten inkom med Oden till Sverige. Sådana data kunna åtmin-
stone icke bestridas. Men hvarifrån hade, under en så uråldrig tid, konsten att
brygga öl, kunnat komma ända upp till var Nord? Jo, helt visst hade den kommit
fran samma håll och följt samma väg hit till Norden, som det första åkerbruket
och all gryende kultur. Diodorus Siculus underrättar oss (Lib. I. Cap. 34, 10 Par.
p. 27) att hos Egyptierna tillagas en dryck af korn (bjugg) som de kalla Zythus
och som i behaglig lukt och smak ej mycket eftergifver vin.” Egyptierna hade
således hunnit rätt långt i konsten att brygga öl. Afven Herodotus (2 Bok. 77
Kap.) säger om Egyptierna att vinet som de dricka är brygdt af korn; ty drufvor
finnas ej i deras land. "") Således se vi häraf att ölet liksom dåkerbruket först kom-
de häri så stor öfverensstämmelse med folktraditionen, att de af fruktan för de underjordiska, som de
trodde sig nu hafva stört, icke utan svårighet kunde förmås att fortsätta arbetet.
Att ett så högtidligt och hemskt uppträde som ett menniskooffer, hvilket alltid skedde offentligt,
hopsamlade en ’mängd menniskor, är pätagligt; äfven som att dessa med helig fasa betraktade den
pågående handlingen som en offerfest åt gudarna; och att minnet deraf under årtusenden, sedan alla
offer upphört, blott skulle framställa högtiden under bilden af ett stort gille, är ej osannolikt. Man
må dock hur som helst förklara det, men faktum kan ej bestridas.
") Häri likuade Phoenicerna äfven Hebreerna att de använde lam till offer, åtminstone vid edgång; Egyp-
tierna offrade tjurar och kalfvar; Gallerna svin, o. 8. v.
”) Detta gäller dock blott om en del af Egypten, ty på andra ställen både växte och förtärdes drufvo-
vin. I 60 kapitlet af samma bok, der Herodotus beskrifver Bubastis-festen, säger han att vid dennn
fest åtgick mera drufvovin än på hela det öfriga året. Utan tvifvel dracks icke allt, utan något åt-
gick till libationer — likasom vid dryckesoffern hos Phoenicer och Hebreer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
