Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord till tredje häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förord till tredje häftet.
Di jag slutade förra häftet, förmodade jag icke att jag så snart skulle få gällande anledning att
framlägga ett nytt. De fynd som kort tid derefter gjordes vid undersökningen af Willfarahögen
(sid. 130), jemförda med folktraditionen om Ballerstenen (sid. 133), och de dermed liknande äldsta
hos oss i Skånes kyrkor förekommande vigvatten-stenarna (sid. 134), tycktes mig vara så vigtiga
för ämnets utredning, att jag ansåg mig ej böra undanhålla dem den upplysta allmänhetens kännedom.
Det har för mig varit särdeles glädjande, att detta mitt försök till förklaring af en vigtig
förhistorisk kulturperiod i Europas vestra och norra länder, lyckats tillvinna sig uppmärksamhet
så väl utom som inom fäderneslandet. Ett större antal anmälanden och recensioner af de två
förra häftena hafva redan kommit till min kännedom; flera torde finnas, som jag ännu ej sett.
Jag känner mig stå i stor förbindelse hos dem, som genom utförliga granskningar behagat
hedra detta försök, bland hvilka jag med tacksamhet ser flera af samtidens utmärktaste Lärda och
Litteratörer, sådana som Professorerna Geffroy i Paris, Claparede i Geneve, Franz Maurer i
Miänchen m. fl. hvilka, genom att underteckna sina allmänt kända och aktade namn, hafva bekräftat
sina bifallande omdömen om den införda komparativa methodens användbarhet i Archeologien och
de resultater till hvilka den kunnat föra. För enskild del är jag förvissad att om några säkra
resultater i denna vetenskap skola vinnas, det endast kan ske genom att använda nämnda method.
Men då jag anfört några bland dem som särdeles gynnsamt yttrat sig om mitt arbete, bör
jag sanningsenligt icke förtiga, att andra funnits som yttrat motsatta åsigter. Det är också helt
naturligt att icke alla ännu kunna se saken från samma synpunkt. Den här framställda åsigten är
ännu allt för ny och af de flesta för litet öfvertänkt, för att den skulle kunna vinna allmänt bifall.
Också bekymrar mig detta icke, eller minskar mitt ’hopp om sakens slutliga seger; ty en flerfaldig
erfarenhet har lärt mig, att då meningar offentligen framläggas, som icke instämma med de allmänt
gängse, eller då vetenskapliga satser yttras, som strida mot de redan genom gammal häfd antagna,
måste de alltid genomgå en längre pröfvotid, innan de kunna göra sig gällande. Sådant har
redan flera gånger händt mig under den längre verksamhetsbana, som varit mig förunnad. Jag vill
anföra ett par exempel. Då för 38 år sedan, jag vågade offentligen uttala den öfvertygelsen
att sillen ej invandrade till våra haf från polartrakterna, samt att den s. k. småsillen i rikets
vestra skärgårdar utgjorde ungar af vanlig sill och borde icke utplundras, om man ville återfå ett
lönande sillfiske,’ väckte detta utlåtande en mot mig mycket ovänlig sinnesstämning; nu vet
en hvar att utlåtandet var riktigt. ”) — Då för 25 år sedan först blifvit yttradt att Skåne varit
. landfast med Pomern och att Skandinaviska vallen långsamt sänker sig i söder, under det att den
höjer sig i norr, blef äfven detta föremål för förkastelse och gäckeri. Nu finnes det intaget i utländska
geologiska läroböcker. An mer, och hvad som ligger närmare mitt nuvarande ämne: Då jag för
30 år sedan först vågade påstå att Skandinaviens äldsta invånare voro vildar, jemförliga med invå-
’ narna på Söderhafsöarna och att stenantiqviteterna för det mesta varit deras, i dagligt bruk,
för jagt och fiske, använda redskap, blef äfven detta i början af mången med ovilja och hätskhet
afvisadt; men, efter några år, icke blott lugnade man sig, utan äfven adopterade de förkastade
satserna som egna barn.
”) Det var för mig oväntadt att nyligen erfara, att jag fått upprättelse äfven i en utmärkt utländsk
Tidskrift: Aus der Natur, Leipzig 1861, sid. 488. b. hvars författare synes hafva haft noga reda
på denna långvariga och i flera afseenden obehagliga tvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
