Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord till tredje häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har velat i korthet omnämna dessa fakta, hvilka ligga inom min egen erfarenhet, för att
visa att jag blifvit van vid motstånd, då något nytt af ingripande art framlagts, men att motstånd
icke är detsamma som vederläggning. Det behöfves tid för att det rätta skall inses och göra
sig gällande. Jag önskar uppriktigt att man ville uppsöka grundade skäl för opposition; det sanna
vinner alltid på att bli grundligt undersökt.
För att ännu ytterligare ådagalägga grunderna för min öfvertygelse om riktigheten af de i
detta arbete innehållna åsigter, anser jag mig böra framställa ämnet till granskning från en
sida, der det hittills icke blifvit skärskådadt. Jag önskar nemligen få återkalla i minnet, hvad
vi alla känna och allmänna Verldshistorien lärt oss, att Phenicerna under den äldsta forntiden hemtat
tenn från England och bernsten från något länge okändt ställe i nordvestra delen af Europa.
Tillförlitligheten af denna historiska uppgift torde ingen kunna förneka; den grundar sig på
vittnesbörd af flera bland forntidens klassiska författare: Herodotus, Strabo, Diodorus, Plinius,
m. fi. Men antaga vi denna uppgift som obestridlig, så tvingas vi att gå ett och annat steg längre
än vi måhända hade påräknat; vi tvingas nemligen antaga att Phoenicerna måste hafva drifvit sin
handel vid Europas vestra kuster, på samma sätt som de drefvo den vid Medelhafvets kuster och
öar, nemligen genom att anligga Nybyggen. (Jemf. sid. 121, 122). Utan nybyggen skulle icke deras
handel på så aflägsna ställen hafva varit ens tänkbar. Detta har Heeren så grundligen bevisat i
sina »Idéen» att derom icke kan uppstå minsta tvifvel. (Dessutom hafva vi en historisk uppgift om
en kolonisations expedition till Europas vestkust, under Himilcos anförande sid. 111). Detta
antagande öfverensstämmer också både med sunda förnuftet och all erfarenhet, äfven rörande alla
andra handlande maritima staters förfarande, att genom kolonier hafva förvärfvat rikedom och makt.
Men antaga vi detta, så tvingas vi äfven antaga, att de pheniciska Nybyggarna måste hafva fört
med sig från sitt hemland åtskilligt både af vapen och redskap, då ge, på så aflägsna kuster,
fästade sina boningar bland vilda folk. Vidare måste vi väl antaga att af dessa pheniciska
kolonister många måste, under tidernas längd, hafva dött och blifvit begrafna i den främmande
jord, till hvilken de flyttat. Vi veta nu att Phenicernas handel på Europas vestkuster varade
öfver 1000 år.
Om man noga öfverväger allt detta, torde man finna att, hvad mig beträffar, jag ingen
ting annat vidgjort i denna sak än att jag måhända varit den förste som vågat taga steget ut
och visa konseqvenserna af ett allmänt kändt historiskt faktum. Utgående från den historiska
kännedomen om Phenicernas fordna handelstrafik och kolonier på det vestra Europa, har jag der .
uppletat talrika spår, hvilka bevisligen ej blott äro af orientalisk upprinnelse, utan till och med
noga öfverensstämma med hvad vi känna om Phenicernas teckniska öfverlägsenhet, deras egen-
domliga bruk vid fredliga och krigiska yrken, och deras canaaneiska Baalskult. Den förstnämda
visar sig i deras, uti grafvar hos oss funna vapen och smycken med sina orientaliska sirater; den
sistnämda visar sig ännu i Irland, äfven med biomständigheter, alldeles sådana som under Moses tid i det
pheniciska Canaan. Således tvingas jag antaga att just dessa Österländningar lemnat efter sig dessa
saker, dessa profana bruk och dessa religiösa traditioner. Mina undersökningar utgöra således endast
bekräftelse på hvad Historien redan lärt oss. Jag bör tillägga att dessa spår finnas talrikast just
i de trakter, der man af andra skäl har anledning förmoda att Phenicerna af handelsintresse haft
sina kolonier; och att de på andra ställen i Europa icke förekomma. — Dock jag vet väl att man
aldrig genom skäl och bevis: kan öfvertyga någon om hvad han föresatt sig att neka; men jag vet
också att tiden är den makt, som slutligen besegrar allt motstånd, som ej har sin grund i det
sanna och rätta. Med denna säkra tillförsigt lemnar jag detta försök i den upplysta allmänhetens
händer och med det hopp att det hos en och annan skall väcka håg till fortsatt komparativ-
ethnografisk forskning. Annu finnas många hithörande monumenter att uppsöka och förklara, både
hos oss och i andra länder af det vestra Europa. Det skall högligen glädja mig att erfara
resultaterna af de fortsatta forskningarna, helst jag är förvissad att de skola ännu ytterligare be-
kräfta min på Historiens vittnesbörd grundade öfvertygelse.
Stockholm den 3:dje Maj 1864.
Sven Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
