Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
tvifvel redan vid eller kort efter Sidons anläggning; men Sidon kallas redan 1600
år f. Chr. den stora staden ”) och det stora Sidon "") och hade säkert redan då
stått i många år och genom sin vidsträckta handel och sina utmärkta konstpro-
dukter tillväxt i storhet och tillvunnit sig ett frejdadt namn. Tyrus nämnes i föl-
jande vers ""+) blott som en gränsfästning, som förmenas ännu ha lydt under Tyrus.
Redan kring 400 år förut eller kring 2000 år f. Chr. då Jakob i Egypten låg på
sitt yttersta och profeterade huru hans söner (hans ätt) skulle komma i besittning
af det härliga Palestina och hurn det skulle fördelas mellan dem, låter han Sebu-
lons lott sträcka sig upp mot Sidon ft) men Tyrus nämnes här icke, hvaraf man
velat draga den slutsats att det ännu icke fanns. Likval skall Tyrus, efter den
uppgift som Herodotus fick af presterna derstädes, ha blifvit anlagdt 750 år förut.
Presterna uppgåfvo nemligen att templet i Tyrus blifvit byggdt 2300 år före den
tid då Herodotus besökte det. Om man nu antager det sannolikaste, att Herodo-
tus besökte Tyrus kring 450 f. Chr., då han var 34 år gammal, och lägger dessa
år till 2300, så blir summan 2750 år f. Chr. Kanske var det dock ett skryt af
presterna i Tyrus att deras tempel hade en så hög ålder. Också finnes ingenting
mera osäkert än kronologien under dessa gamla tider; och för vårt egentliga ämne
betyder det icke heller mycket om händelserna tilldragit sig ett eller annat århun-
drade förr eller sednare; men just af denna redan hos de gamla rådande stora
osäkerheten om tiden, när dessa fornålderns märkvärdigaste handelsstäder anlades,
framgår tydligt att deras anläggning förlorar sig i tidernas natt.
Om vi nu kasta en blick på alla här anförda data, så finna vi ju oveder-
sägligen att tenn och dess produkt brons, redan i de äldsta tiderna hos Egyptier,
Phenicer, och öfriga folk i det vestra Asien och Grekland, förekommer icke sällsynt
utan i stor mängd, och att de icke erhållit denna metall från Östern (Indien) der
den nu erhålles, utan att källan dertill måste sökas i det vestra Europa, derifrån
den ursprungligen blifvit förd och sedan äfven i Orienten krigspridd; och denna
kringspridning måste hafva skett af något folk som i forntiden idkat vidsträckt
handel och sjöfart.
Nu följer således i ordningen att vi böra närmare bestämma hvilka länder i
det vestra Europa det varit, från hvilka denna för industrien vigtiga metall blifvit
hemtad. Forntida författare omnärana som tennländer: i Spanien dess södra del
Turditanien med Tarsis; i dess norra del Lusitania och Galicia (Plin. Hist. XXXIV
47) samt i Britannien Scillyöarna och Cassiterides ft). Man torde äfven kunna upp-
”) Josua XI, 8;
"’) Jos. XIX, 28.
""’) Vers. 29. :
+) 1 Mos. 49, 1:
+t) Vi vilja här erinra att det var Tyrierna som först säges hafva öfver Gadeira (Cadix) fört tenn sjöleds
från Cassiterides, och att det slutligen var Massiliensarna som landvägen genom Gallien förde tenn
derifrån till Massilia. Strabo 122, 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
