Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
lagda talrika nybyggen af de utflyttade. Men vi hafva, genom sammanstämmande
uppgifter af Strabo, Diodorus Siculus och Plinius, redan fått veta att Phenicerna
äfven förut haft sin tennhardel på vestra Europa, isynnerhet på Britannien, och att
denna handel tagit sin början i så uråldriga tider, att den förlorar sig i sagans
dunkel. Vi kunna deraf med temlig säkerhet antaga att redan Sidonierna och helt
visst Tyrierna hade genom nybyggen fästat sig både i Britannien och Irland långt
före Carthaginensarnes herrskaretid och före Himilcos expedition. Vi erinra oss
visst hvad Historien så val i äldre som nyare tider lärt, att det tillhör alla
Stater som genom handel och sjöfart bring> sig upp till rikedom och makt, att de
genom infödda från hufvudorten anlägga Nybyggen, som de ständigt upprätthålla.
Och att dessa nybyggen blifvit betydligt tillökta genom Hemilcos emigranter, måste
man väl antaga. Men hvar spåren efter dem tagit vägen, skola vi längre fram
förklara, sedan vi först försökt att återgifva hufvudsakliga innehållet af Festi Avieni
Ora maritima. Ty han stannar icke med sin beskrifning vid Englands tennöar,
Oestrymnides eller Cassiterides; han går vidare och fortsätter sin berättelse således:?)
(vers. 119.) »Om någon vågar att från de Ocstrymniska öarna segla vidare åt norr,
der luften stelnar, så träffar han der Ligurernas land, tomt på invånare; ty dessa
hafva blifvit förjagade af Kelterna och derefter flytt undan till skråfliga bergstrakter
med stela klippor, beväxta med törnbuskar. Der bodde de länge dolda, hvarefter
de vågade sig ner till hafskusterna ??), — Derefter fortfar Festus Avienus (vers.
146): Efter hvad vi här ofvan omtalat, öppnar sig en stor vik och ett vidsträckt
haf"”). Derefter nämnes Ophiussa vers. 148, som ligger vid inre sidan af detta
haf, der hafvet tränger sig i landet och har en lika lång kust som Pelops ö (Pelo-
ponesus) t). Här talas om att stället fordom het Öestrymnis och varit bebodt af
") Det synes oss icke säkert att Festus hemtat at Himilcos Periplus hvad han vidare anför; snarare ab
imis punicorum annalibus, som han säger vers 414, och som man kanske kunde öfversätta med cartha-
ginensiska archiver.
”) Ukert antager att härmed förstås galliska eller belgiska kusterna. och det synes sannolikt, helst om
de franska kusterna här äro, likasom de motsatta engelska vid Dover, hvilka jag besökt, höga krit-
klippor med hvarjehanda ihåligheter.
""’) Magnus patescit acquoris fusi sinus: utan allt tvifvel Nordsjön.
+) Detta skulle då närmast kunna inträffa på Danmarks halfö. Ophiussa skulle således vara bernstens-
kusten; stället säges förr ha varit bebodt af Oestrymniska invånare (Phoenicer?) men dessa blefvo för-
jagade af en mängd ormar, som lemnade landet folktomt. Härvid kommer man ovilkorligen att tänka
på Pheoenicernas handelspolitik, som förmådde dem att alltid då de funnit ett för handeln indrägtigt
ställe, påfinna sagor för att förvilla andra eller skrämma dem från försöket att komma dit. Af denna
anledning diktade de att de hemtade kaunelen från Arabien, då de fingo den från Indien (för hvilken
precist som för tennet och bernstenen Herodotus ej med säkerhet kunnat utspana fyndorten, men dock
gissade den unvgefärligen). De berättade dessutom en fabel att Araberna förskaffade sig kanelen på
det viset att de lade stora köttstycken på marken i de trakter der stora foglar byggt sina bon af
kanelspänor. Dessa föra då upp i bon till sina ungar de stora köttstyckena, men dessa äro så tunga
att bon gå sönder och kanelspånorna falla ned på marken, der de då uppsamlas. Herod. 11, 111,
För Thceophrast (Hist. plant. IX, 5) hade de berättat en annan fabel, att det fanns en mängd ormar
som gjorde det farligt att insamla kanelen. Något sådant synes det ha varit som Festus Avienus fått
för sig rörande Öphiussa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
