Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
förföll. Denna öfvertygelse har jag redan för två år sedan framlagt i detta arbete
(sid. 60), der jag också bevisat orimligheten af en motsatt åsigt ”).
Sedan vi nu, som jag förmodar, äro ense derom att våra bronsgrafvar med
deri liggande vackra vapen och smycken, äro qvarlefvor efter pheniciska bosätt-
ningar här i Norden, så synas vi, från bronsgrafvarnas större eller mindre antal i
en trakt, kunna sluta att Phenicer derstädes varit mer eller mindre talrikt bosatta.
Till dessa tätare eller glesare bosättningar kunna ha funnits olika anledningar.
För deras bosättningar i Danmark och Skåne, har väl den dåvarande rika tillgån-
gen på bernsten varit det hufvudsakligaste motivet. Utan tvifvel har vid Skåne,
liksom vid Danmark, fordom funnits långt mera bernsten än nu. Till och med
under de decennier, jag kan minnas, har tillgången betydligt aftagit, och det är
tydligt att en vara som ständigt bortplockas, utan att å nyo alstras, måste efter
hand minskas; ehuru der dock ännu stundom finnes bernsten vid kusterna kring
Skanör, Falsterbo och på flera andra ställen, äfven in i landet. Att sluta af denna
erfarenhet måste tillgången deraf för ett och annat årtusende sedan ha varit högst
betydlig. Också finnes ingen trakt i Sverige, der grafvar af nämnda form och
inneslutande brons, äro så talrika som i östra kusttrakten af Skåne. I denna
trakt ligger också Raflunda, hvars namn erinrar om att der fordom varit ett ställe
för insamling af raf (bernsten). I samma trakt ligga äfven Kiviksmonumentet och
Willfarahögen, hvarom sedan: |
Mot antagandet att Phenicerna, genom sin handel på vestra Europas kust-
länder, derifrån fört tenn till all den brons, som i forntiden varit begagnad, och
finnes spridd till så många olika länder och folk, har man invändt att den före-
kommer i allt för stor mängd och i allt för skillda trakter för att ha kunnat här-
ledas från ett enda ställe och ett enda folk; och dessutom, säger man, har den
kemiska analysen visat att bronssakerna i anseende till sammansättningen äro olika
i skilda länder, men deremot lika i samma land; att Phenicerna således skulle
hafva gjort olika brons för hvarje särskilt land, hvilket antagande anses vara orimligt.
Begge dessa, som det synes, vigtiga och afgörande inkast, hafva endast sin
grund i ett allt för inskränkt begrepp om betydelsen af namnet Phenicer, som
skulle de ha tillört en enda stad eller ett enda land, och den brons, de kring-
spridt, varit tillredd på ett och samma ställe. Denna åsigt är i hög grad oriktig;
namnet Phenicer har en mycket vidsträcktare kollektiv betydelse. Dermed menas
det folk, som i äldsta forntiden väl utgick från en enda smal kuststräcka af Me-
") Det är för mig ett sannt nöje att kunna meddela att den frejdade fornforskaren och ethnologen, Kon-
ferensRådet Thomsen i Köpenhamn, underrättat mig att han nu är af samma mening »at Broncesvser-
dene med de korte Haandtag ere de zeldste»; och han har derjemte uttryckligen tillkännagifvit att det
isynnerhet var fynden vid Hallstadt, som bringat honom på denna mening. För vetenskapen kan det
vara likgiltigt hvar den hedersmannen hemtat sin bättre öfvertygelse; men deremot inser man lätt
att en hvar som antager att svärden med korta kaflar och orientaliska sirater äro de i landet först
inkomna, nödsakas, som följd häraf, antaga att nordens bronsperiod utgått från Orienten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
