Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
varit hopkopplade och som icke bemaärkts på Kiviksstenen, men måste dock ha varit
tecknadt äfven der; ty de gamle, t. ex. Grekerna, enligt Homerus, hopkopplade
sina vagnshästar med ett ok, likasom vi förespänna oxar. Isynnerhet äro fartygen
med deras besättningar långt tydligare på Willfarastenen än på Kiviksmonumentet,
af den orsak att det sednare mer än ett århundrade varit utsatt för luftens alla
omskiften; den förra har deremot varit mer skyddad af påliggande jord. Men hvad
man ej kan se på ritningarna är, att figurerna på begge ställen äro gjorda på sam-
ma sätt, nemligen ingnidna i stenens yta med något mer eller mindre spetsigt
verktyg "), och vi misstaga oss säkert icke om vi antaga att de på båda ställen
hafva afseende på samma tilldragelse, ehuru denna blifvit utförligare beskrifven på
Kiviksmonumentet än på Willfarastenen, der dock äfven de vigtigaste föremålen, seger-
vagnen och skeppen, äro antydda”+).
Således torde det för hvar och en opartisk granskare vara påtagligt att begge
ifrågavarande monumenter, som visa oss lika figurer, hvilka röja samma stil och
samma tillkomstsätt, äfven tillhöra samma kulturperiod och samma folk; och att
om vi finna att Willfarahögen tillhört »Bronsåldern», detta är ett ytterligare bevis
att Kiviksmonumentet äfven tillhört samma ålder. Vi skola derföre sorgfalligt
undersöka sjelfva högen.
Denna kulle har från urminnes tider blifvit öfverplöjd och årligen burit säd.
Härigenom har den blifvit mer och mer utplattad och förlorat mycket af sin ur-
sprungliga höjd.
Undersökningen """) företogs på det sätt att en kring 8 fot bred gång öppnades
från den ena brädden och fortsattes mot högsta delen, (hvarpå stengärdsgården
stod) allt jemnt ned till alfven, som befanns vara en hård mergellera. Den af
menniskohand hopförda delen bestod af en oredig blandning af mulljord och kuller-
sten af, ifrån en knytnäfves, till 1 å 2 kubikfots storlek; och der kullen var högst,
hade den ungefär 5 fots djuplek från ytan till alfven. Det syntes ganska sannolikt
att dessa kullerstenar, hvilket ofta är fallet uti högar, som höra till bronsåldern,
ursprungligen bildat smärre hvalf, som sedan sammanstörtat; men säkert är dels
att kullen icke förut varit undersökt, dels att deri icke funnits någon af större
flata stenar byggd graf, sådan som Kiviksgrafven, eller sådan som stenperiodens gång-
grifter. I mullen bland stenarna fanns först, ner mot bottnen, en murken hästtand,
som jemte teckningen på stenen visade att högen blifvit hoplagd af ett folk, som ägt
detta tamdjur. Derefter funnos brutna stycken af lerurnor, åtskilliga träkol samt en
”) Men alldeles icke på samma sätt inhuggna, som Bohusläns Hällristningar, hvilka dessutom antyda
helt annan tid och annat folk.
”’) Vi kunna, som mig synes, göra oss den tydligaste föreställning härom, om vi tänka oss förbållandet
mellan invånarna i de nästgränsande distrikten till hvarandra sådant som Cook beskrifver det hos
öboarna på Söderhafvet (Voyage au pole australe Tom. V p. 343—344).
"’) Äfven med fara att synas tråkig, har jag trott mig böra, i anseende till ämnets vigt, utförligt be-
skrifva denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
