Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
och månkulten i Schweitz icke befinnas vara tillfyllest bevisande, hvilket öfverlem-
nas åt fornforskarne i Schweitz att afgöra, så gör detta ingen förändring i de fram-
lagda åsigterna om bronsens pheniciska ursprung i det vestra Europas kustländer.
De månbilder vi se bland antiquiteterna i Schweitz, återkalla i vårt minne
de månfigurer vi se på 6:te stenen i Kiviksmonumentet (sid. 29) och hvilka äfven
som de förra tillhöra Bronsdldern +).
Till hvad jag, sid. 33 yttrat rörande Baltis, den qvinliga Baal, och spåren
efter hennes dyrkan i ännu bibehållna lokalnamn i Skåne, vill jag tillägga ett hit-
hörande märkvärdigt ställe. I en liten bok, tryckt i Götheborg 1743, under rubrik,
M. Jone Floréi flores antiquitatis Scanie, läser man sid. 55 följande: Ännu i Ahlbo
Härad och Kongsoran är en stor sten, som kallas Balthasten, der, efter urminnes
rykte, i fordna tider varit särdeles sammankomster och mycken hednisk vantro
föröfvad, till åminnelse af en Balthe, som på denna orten sitt säte och tillhåll haft
hafver».
Då jag förmodade att ännu några spår kunde finnas qvar på stället efter
denna uråldriga Bealtiskult, vände jag mig till en vän i orten, kontraktsprosten
Doktor J. Rud. Falck, som derom förskaffat mig all den upplysning som numera
kunnat erhållas. Balthastenen som utgör ett mycket stort, oformligt granitblock,
har ännu samma namn som det haft från hedna tiden. Det ligger i Maglehems
Ora (skog) ”") i Raflunda socken ungefär 20 famnar till venster från vägen från
Skepparp: till Öståkra. Det håller i omkrets 24 alnar; höjden framtill är 4 aln. 8
t., baktill 2 aln. 16 t. Derå synas hvarken inhuggna figurer eller runda ingröp-
ningar. Att här fordom varit en folkmötesplats för Nattgudinnåné dyrkan, är
otvifvelaktigt; men numera samlas icke något folk till stenen, och till och med
folktraditionen om hvad hedningarna der företogo sig, har förstummats. Floreus
har ej behagat meddela åt efterverlden hvad han för 120 år sedan visste om be-
skaffenheten af den »myckna hedniska vantro som der föröfvats.» Vi få blott deraf
ytterligare bekräftelse på hvad vi förut vetat, att hos oss fanns en Baltisdyrkan
som man äfven kunde kalla en Maänkult. Det synes också helt naturligt att der
solen dyrkades som dagens gud, måste månen dyrkas som nattens gudinna. Men
beskaffenheten af dess dyrkan, känna vi icke. Troligen hade den någon likhet med
denna naturgudinnas dyrkan på andra ställen. Något mera känna vi om Baals
dyrkan här i Norden. Man har betviflat att den Skandinaviske Balder är den samme
hednagud, som den pheniciske Baal. En och annan förmodar att det blott är lik-
heten i namnen som dertill gifvit anledning; men detta är ingalunda förhållandet.
Vi finna visserligen att Solguden länge här bibehållit sitt orientaliska namn; i alla
") Äfven se vi samma månfigur på den Carthaginensiska votivtaflun sid. 25, der den anses föreställa den
phoeniciska Astarte eller Aschera.
"") Nilssons Skand. Fanna I, 8. 538 not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
