Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg till Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Dioporus Sicurus (Lib. V. cap. 31) omtalar äfven Druiderna såsom va-
rande Gallernas filosofer och theologer; han säger att de, äfven som siare hos
folket, äro i högt anseende. Vid stora händelser offra de menniskor, hvilka de
med svärdet hugga tvärs öfver bröstet och derefter, af lemmarnas konvulsiva rö-
relser och blodets flytande, förutsäga de hvad som skall inträffa. Ingen annan än
Druiderna tillåtes att offra eller bedja gudarna om välgerningar m. m. Druidtempel
omtalas icke heller af Diodorus.
Priisius (Lib. XVI. cap. 95) omtalar Druidernas heliga vördnad för misteln
och trädet på hvilken den växer, så vida det är ek. De förrätta alltid sin guds-
tjenst och sina måltider i eklunder, och deraf hafva de fått den grekiska benäm-
ningen Druider”). Men icke heller Plinius omtalar att de hade tempel eller voro
soldyrkare.
Pomrosius Mera (Lib. Il. cap. 2) anför om Druiderna att de undervisa sina
elever, de ädlaste bland folket, om jordens och verldens storlek och form, himlens
och stjernornas periodiska rörelser och gudarnas vilja. De lemna dessa lärdomar
hemligen och länge, under 20 års tid i en grotta eller i ajlögsna skogar. Men han
talar icke heller om tempel eller soldyrkan.
På grund af dessa meddelanden af författare, som lefde samtidigt med Dru-
iderna och kände deras kult, är svårt att finna att de varit soldyrkare och haft
soltempel; tvärtom intyga dessa att Druiderna förrättade sin gudstjenst i lunder och
gåfvo sin undervisning i hemliga grottor. Häraf torde enhvar finna att det for-
dom så präktiga tempel, som nu kallas Stonehenge och som ovedersägligen varit
ett soltempel, icke blifvit af Druider uppfördt eller kunnat tillhöra deras kult; äf-
vensom att Britterna på Druidernas tid varit allt för råa att uppföra ett så herrligt
tempel, i hvars architektur spåras, om jag ej misstager mig, orientalisk stil: Jemf.
Persepolis tuiner i Niebuhrs Reisebeschr. 2. s. 122, Tab. XIX, der flera sådana tri-
lither förekomma som vid Stonehenge, hvilket icke kan förefalla oväntadt, sedan vi
erfarit att äfven gudstjensten der firades på orientaliskt vis — hvarom sedan.
Enär således soltemplet Stonehenge icke kan hafva varit ett Druidtempel, vilja
vi undersöka om här funnits verkliga soldyrkare, och om spår någonstädes träffas
af tempel som tillhört deras kult. — Till en början och för att vara säkra att ej
misstaga oss, uppsöka vi ett sådant i sjelfva Syrien, solkultens äldsta och bäst
kända hemland. I staden Emesa i Phenicien var ett verkligt solens tempel be-
skrifvet af Herodianus i dess Historia (Lib. V. cap. 3). Han berättar att solen, som på
Pheniciska språket, enl. honom, kallades Helceagabalus, dyrkades mest af de inföd-
da, men äfven af tillgränsande satraper och konungar. Solens tempel, som var
stort och praktfullt, riktades årligen genom dyrbara skänker. Men hvad som He-
") Af deös-Jovos Ek.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
