Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg till Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
rodianus isynnerhet lägger märke till, är att i templet icke finnes någon bildstod,
danad efter grekiska eller romerska sättet, i likhet med guden, men deremot en stor
sten i form af en kägla. Den var till färgen svart och påstods hafva nedfallit från
himlen; de påstå, säger han, att denna är solens bild och att den ej genom men-
niskokonst blifvit tillverkad. Hvad vi således hufvudsakligast fått veta rörande
sjelfva soltemplet, är att deri fanns en kägelformig sten, som ansågs (af presterna)
vara solens afbild, nedfallen från himlen — således helig. (Jemf. sid. 27.)
Flytta vi oss nu från den pheniciska staden Emesa med sitt soltempel, till
den fordom pheniciska ön Gozzo vid Malta, så träffa vi der spår efter ett forn-
tida soltempel, som nu kallas Jättetornet (Torre tal Giganti)”). Det är beläget på
en upphöjning, liksom alla soltempel, har en ringmur af cirkelrund form, 25 steg
i diameter, som efter 5 fot på steget gör 125 fot, eller litet mer än diametern af
Stonehenge. Ringmuren består af enorma klippmassor, uppstaplade på hvarandra
utan murbruk; men det märkvärdigaste är att äfven i detta soltempel träffas en
dylik kägelformig sten, som den ofvan nämnda i soltemplet i Emesa. Den är kring
23 fot hög och 1 fot i diameter. Det är påtagligt att denna, likasom den i Emesa,
är en symbolisk bild af solen. En sådan kägelformig figur finnes äfven uthuggen på
1:sta stenen i Kiviksmonumentet (Bronsuld. 8. 3). Då de gamle soldyrkarna ville tänka
sig solen såsom den gudamakt, hvilken, genom att utsprida sina strålar öfver jorden,
framkallade allt på dess yta till lif och verksamhet, föreställde de sig den alltid såsom
kägla eller pyramid ”"). Men utom denna fanns i Jittetornet en annan märkvärdig-
”) Description of Malta aud Gozo by G. P. Badger, 2:dra edit. Valetta 1851, pag. 363.
"’) Sådan var den ursprungliga betydelsen af den heliga kägelformiga stenen. Sedan fick den en vid-
sträcktare betydelse af den alstrande naturkraften i allmänhet, och blef då symbolen både af natur-
guden Baals och af naturgudinnan Astartes verksamhet.
Tacitus berättar i sin Histor. Lib. II. cap. 3, att då Vespatiani son Titus, på en resa från Ju-
deen till Rom, tog vägen öfver Cvpern och der besökte den phoeniciska Astartes (den paphiska
Venus’) helgedom, för att fråga hennes orakel, såg han att deuna gudinnas bildstod, sådan den stod
i hennes tempel"), liknade icke någon menniskobild, utan en kägla; och Tacitus tillägger att me-
ningen dermed är dunkel (ratio in obscuro). Nu är denna mening ganska väl bekant, äfven som vi
veta att det icke var okunnighet att hugga menniskofigurer i sten eller trä, som gjorde att natur-
gudomligheternas af begge könen bildstoder fingo form af kägla eller pyramid eller obelisk, såsom
Clemens Alexandrinus förmodat.
I Kuglers Geschichte der Baukunst I B., sid. 121 förekomma beskrifningar af ruiner efter detta
Astartes tempel; äfvensom afbildningar af Cypriskt mynt, på hvilket det paphiska templet är afbil-
dadt. Midt i templet står en figur, som Kugler kallar »das heilige kegelförmige Symbol»; mig sy-
nes den dock ha tillstymmelse till armar. Men hvad Kugler icke nämner är, att öfverst ser man
halfmånen och öfver denna en strålande sol, som synes mig antyda egyptisk-phoenicisk kult. — Afven
i Jules Guilhabaud’s Monuments anciens et modernes I, der templet på Gozo beskrifves, har förf.
lemnat figurer af ett mynt, på hvilket, liksom på förutnämnda, läses xowoy xuzorw» och der den
Cypriska gudinnans tempel är afbildadt. På N:o 1 ser man 2:ne kägelformiga figurer vid yttre si-
dan af 2:ne pelare, mellan hvilka sitter en dufva, hvilken fogel var helgad åt naturgudinnan. Men
”) Att detta tempel var öppet åt himlahvalfvet synes äfven af hvad Tacitus anför såsom ett slags underverk, nem-
ligen att altaret ej blef vått af regnskurar, ehuru det stod under bar himmel (in aperto). Äfven genom andra
veta vi att templet var utan tak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
