Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg till Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
varit hemma». Det är svårt att säga när Druidkulten uppkom. Den finnes ej, så
vidt jag vet, omnämnd af några äldre författare än i århundradet näst före Chri-
stus. Och sannolikt har den icke uppkommit förr än samfården mellan Österlan-
den och Vestern upphört, d. v. s. två till tre hundra år f. Chr. |
Om vi noga öfverväga allt detta, och bringa druidismen inom sina behöriga
gränser, är jag förvissad det hvarje opartisk forskare skall inse att äfven i England,
liksom i öfriga vestra Europa, måste finnas många spår efter en äldre orientalisk
kult, och äldre religiösa monumenter än de som tillhöra Druidkulten, eller med andra
ord att der finnas manga spar efter Phwenicernas länge fortfarande vistelse i landet.
Hittills ha vi dock uti denna uppsats blott betraktat ämnet från en sida,
de religiösa minnesmärkena och traditionerna hos folket; saken blir ännu klarare
om vi, jemte dessa religiösa minnesmärken: Stonehenge, Abury, Newgrange m. fl.
äfven undersöka den med dem samtidiga — märk väl: med dem samtidiga Bron-
sen, ty denna är icke ursprungligen hvarken brittisk eller gallisk, icke en gång
europeisk; den är införd och vi kunna följa dess spår tillbaka ända till Orienten,
och derifrån härstammar äfven den Baalskult, hvarefter vi redan vid flera tillfällen
antydt spår samtidiga med bronsen. Men detta ämne är så utförligt afhandladt i
de föregående afdelningarna, att jag ej anser mig böra upptaga tiden med att upp-
repa hvad der redan blifvit anfördt. Jag vill endast erinra derom att de skönaste
smycken med sina .spiralsirater, och de skönaste svärden med sina korta kaflar, äro
de äldsta, och således de som direkte från Orienten först blifvit införda bland ve-
stra Europas folk, hvilka då ännu voro stadda i ett tillstånd af råhet, hvarföre
det var omöjligt att de sjelfva kunnat tillverka så herrliga fabrikater?). Icke hafva,
såsom Hr Browne ganska riktigt anmärkt (s. 19), de halfvilda nomadiserande Brit-
terna kunnat åstadkomma ett i architektoniskt afseende så storartadt verk som
Stonehenge, hvartill, bland annat, en förvånande skicklighet fordrats för att upp-
resa och i jorden fästa så höga och massiva stenpelare, som de mellersta trilitherna
af 22 fots höjd, och att sedan de blifvit fästade fullkomligt upprättstående, deref-
ter upplyfta och ofvanpå dem lägga en tvärsten af omkring 14 tons vigt; hvilket
Herr Browne menar att mången nuvarande architekt skulle draga i betänkande att
våga. Dessutom, enligt hvad vi redan anmärkt, röjes i denna herrliga tempel-
byggnad en orientalisk stil, hvilket vi finna då vi jemföra dess ruiner med ruinerna
af templet i Persepolis, sådana de framställas i Niebuhrs Reisebeschr. 2. tab. XIX.
’) Innan jag slutar kan jag ej underlåta en anmärkning: I Th. Bateman’s Antiquities of Derbyshire,
p- 10 (nederst på sidan) står att folkrotarna midt i landet funno sin fördel vid att handla med
Phocnicerna, som först försågo dem med bronsvapen, och deraf lärde de sig konsten att gjuta dylika
artiklar. Denna uppgift är oriktig: Phocnicerna lemnade aldrig sina bronsvapen i bänderna på de
halfvilda invånarna; ty sådana finnas aldrig i deras grafvar. Bronsfolkets grafvar äro väsendtligen
skillda från stenfolkets. Det som förvillat Bateman är att han funnit stensaker i bronsfolkets grafvar;
men detta kommer deraf att bronsen var kostbar, och derföre användes äfven af bronsfolket flinta till
pilar, kastspjut och andra projektiler. Grafvarnas beskaffenhet skiljer, vid första ögonkastet, vildarnas
från de inflyttades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
