Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Det är min öfvertygelse, för hvilken jag synes mig hafva tillräckliga grunder, att äfven i Eng-
land, likasom hos oss, förekomma pheniciska minnesmärken, och att man skall finna dem, om man, utan
förutfattade meningar, och med den komparativa forskningsmethodens ledning, söker dem. Jag är
förvissad att de, som med sakkännedom besöka andra trakter af jorden och derunder taga grundlig
kunskap om hvad de se, skola, uti länder som ovedersägligen varit bebodda af semitiska folk, finna
precist sådana minnesmärken, som mänga af dem, hvilka stå i det vestra Europa och der kallas
druidiska. Till och med skola de måhända finna ruiner efter något Stonehenge i Syrien eller på
någon ö i Medelhafvet. Åfven i Rom, der Heliogabalus anlade ett präktigt Baalstempel, skall ännu
finnas ruiner efter ett s. k. soltempel”).
Men huru skall man kunna skilja mellan monumenter, som tillhört Baalskult och dem som
tillhört Druidernas? Hade Cesar, som underrättat oss att deras lära uppkommit i England, äfven
underrättat oss huru länge den på Cesars tid varit der, så skulle vi haft någon ledning för vårt
omdöme i förutnämnda fall. Mig synes sannolikt att alla monumenter, som tillhöra Bronsåldern,
äfven i England, äro äldre än de druidiska; men detta är tills vidare blott en gissning, som dock
förtjenar att undersökas.
För min del har jag funnit mig föranlåten att på samma gång, hos oss, afhandla Bronsen
och Baalskulten, emedan jag funnit att de höra tillsamman; ty alla de forntidsmonumenter, som
antyda Baalskult, hafva alltid befunnits tillhöra Bronsåldern; och enär Baalskulten, efter hvilken
tydliga avarlefvor ännu förekomma så väl i monumenter som i folkbruk, traditioner och lokalnamn””),
isynnerhet i Irland och Skandinavien, påtagligen härstammar från Orienten, så är redan detta en
anvisning att vår dermed samtidiga brons äfven härleder sig derifrån; och detta vinner bekräftelse
derigenom att vi (som redan är nämmdt) kunna följa denna brons, med sina sköna former och smak-
fulla sirater, ända till det gamla. Grekland före Trojas fall, till Egyptens äldsta tempelruiner, och
till de af Phenicer länge befolkade öarna i Medelhafvet. Sedan vi nu med säkerhet funnit att
de skönaste bronsvapnen med sina korta svärdkaflar, och de präktigaste guldsmycken, med sina spiral-
”sirater äro hos oss de äldsta, d. v. s. de som först hit anländt, så torde en hvar lätt inse att det
dåvarande vestra och norra Europas halfvilda invånare icke sjelfva varit istäånd att åstadkomma så
herrliga fabrikater, och det så mycket mindre, som de icke en gång hade råämnena, och om de
haft dem, dock icke skulle hafva förstått att gjuta, forma och ciselera dessa vapen och smycken;
dertill fordrades en konstfärdighet, hvari, så vidt Historien vet, endast Phenicerna den tiden voro
mästare. Men derom har redan förut erinrats.
Att dessa vapen och smycken, hvilka äfven förekomma i England, äro från Orienten,
nekar man väl icke, men man menar att de blifvit under resor medbragta och lemnade åt landets
egna invånare. Häremot strider dock det erfarenhetsrön, att ifrågavarande bronssaker aldrig finnas
”) Man har bland annat sagt att om Phoenicer en längre tid uppehållit sig i England, skulle der finnas semitiska ord i
Engelskan. Ernest Renan har dock upplyst i sin ist. des langues semitiqgues p. 196, att phoeniciska språket försvunnit
i sjelfva Phocnicien; och pag. 203 att man förgäfves söker spår efter phocniciskan i maltesiskan.
"") Utom de förut nämnda, har nyligen den berömde Prosten Ernst Rietz underrättat mig att »på Ö. Grefvie egor, vid vägen
derifrån till Klörup, i Malmöhus län, ligger en backe, som kallas Bal-ager-backen (Baalsåker-backen), erinrande derom,
att den urgamla Baalsdyrkan äfven i deuna nejd af Skåne haft sitt säte.» 99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
