Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg till Bronsåldern ... - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
flera långa stenar ligga i gärdsgården. »ållt detta oaktadt anser jag tydligt, säger
Brusewits, att det hela formerat en rak allé och måhända har denna sträckt sig
ända fram till Haborgsmonumentet, helst inga hinder i terrängen förefinnas». Har-
vid torde jag böra nämna att deuna allé af resta stenar sannolikt har legat mellan
templet och dess nekropolis; ty söder om Asige kyrka ligga många grafkullar på
en ljungmo, vester, och kanske äfven öster, om landsvägen.
Nämnde stenallé synes mig gifva ett nytt stöd åt den förmodan att Haborgs-
monumentet, liksom Stonehenge, varit ett tempel för soldyrkan, ett Baalstempel;
ty tillgången (avenuen) till dessa utgjordes merendels af långa alléer af uppresta
stenar. Jemf. sid. 163.
I mina anteckningar från 1814 finner jag anfördt att »i denna trakt före-
komma strövis ännu en mängd resta stenar, och bland dem äfven många hålor i
jorden, hvilka utvisa att deri fordom stått stenar, som redan blifvit bortförda, enligt
hvad berättades, till grindstolpar och dylikt; hela gärdsgården längs sidan af lands-
vägen är grundlagd med långa sköna stenar, som blifvit plundrade från de forn-
tida minnesmärkena». Sådant var förhållandet redan för 50 år sedan.
Sannolikt skall forskaren vid närmare granskning finna att här fordomdags
varit ett tillräckligt antal långa och sköna stenar, för att deraf bygga ett monu-
ment af samma konstruktion, om ock icke så kolossalt, som Stonehenge.
Jag har ansett mig böra fästa fornforskarens uppmärksamhet på ruinerna af
detta forntida monument, som utan tvifvel är ett af de märkvärdigaste inom Sve-
riges landamären. Visserligen återstår ännu mycket att undersöka för att komma
till full visshet om dess fordna beskaffenhet, så vida detta numera ens är möjligt;
men så mycket synes kunna med visshet antagas att det varit ett hednatempel med
sin avenue, utgörande en dubbel rad af resta stenar, och sin till templet hörande ne-
kropolis. Genom noggrann undersökning af denna, skall det utan tvifvel visa sig om
monumentet tillhört bronsåldern, hvilket synes sannolikt; men om kulten börjat under
bronsåldern, kan den dock möjligtvis hafva fortfarit fram i början af jernåldern”?).
Återblick.
Innan jag slutar denna Afhandling om Bronsåldern i vår Skandinaviska Nord, anser jag
mig böra lemna en kort återblick på det hela. Jag börjar med det sist afhandlade.
”) Emellertid böra dessa sköflade ruiner göra oss uppmärksamma på huru sorgligt det är, att detta och:
många andra forntidsminnen i vårt fosterland blifvit så plundrade och förstörda, att vi icke ens
kunna igenkänna hvad de varit. Det är bedröfligt att hos eljest tänkande landsmän finna så liten
aktning för minnena efter hängångna slägtens verldsliga verksamhet och religiösa tro; vi torde dock
erinra oss att om vi äro i alla afseenden lyckligare, så var det dock dessa föregående slägten, som
banat vägen för oss till ljus och trefnad; och här kan med skäl frågas: »hvar stodo vi, om de ej
funnits till?» Att förstöra minnet af deras profana och religiösa verksamhet är ett helgerån; ett brott
äfven mot Historien, som af dem kunnat inhemta ledning och ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
