S. Sørensen: Anm. af Lehmann, Religion og kultur 1 Avesta. | 63 Amelette Ronsardelette, Mignonnette, doucelette, Très chère hostesse de mon corps, Tu descends là-bas foiblelette, Pasle, maigrelette, seulette, Dans le froids royaume des morts. På liknande sätt införde denna skola med flit många andra sällsynta afledningar och ordbildningar, som man, om de uppstått i en af språkhistorien obelyst period, stundom skulle hafva frestats att antaga såsom populära. Bland de ställen, där vindikationen af vulgärspråk återkommer i något djärf gestalt, må ytterligare blott anföras § 63. Det säges först, att adjektiv sammansatta med förstärkande per tillhöra sermo plebeius, hvilket bland andra äfven Wölfflin varit benägen antaga. Men strax efteråt ges följande uppgifter. Af de 225 förefintliga sådana adjektiv har Cicero 106, och af dessa endast 19 i brefven, hvilka ju äro den egentligen populära delen af Ciceros verk. Det är ej så lätt att försona dessa fakta, och de ingifva Cooper själf en viss tvekan (s. 254). Att biclinium och præputium blifvit behandlade på tvenne ställen (s. 303, 304 och 326, 327), betyder föga. Med mera skäl höra de väl hemma på det senare stället, där förf. ägnar en ganska själfständig framställning åt hybrida ordbildningar. Det vore önskvärdt, att författaren ville använda sin lärdom, sin flit och sin stora begåfning åt andra sidor af vulgärlatinets lif, hvilket han ju allsidigt studerat. Han ger inledningsvis en förhoppning om ett sådant fullföljande af sitt arbete, och vi sluta med att itrigt uppmana honom därtill. Göteborg, juni 1896. Johan Vising. Edv. Lehmann: Om forholdet mellem religion og kultur i Avesta. København 1896. Denne disputats er, saa vidt vides, det første på grundteksten baserede skrift om Avesta, der er fremkommet i Danmark siden N. L. Westergaards dage. Allerede denne omstændighed gör, at dets fremkomst må hilses med glæde. Hertil kommer, at det både handler om et interessant æmne og er livlig skrevet. Det er udarbejdet for et par år siden, inden forfatteren endnu var nået til en relativ afslutning af sine studier, og indeholder derfor ting, som forfatteren selv ikke mere vedkender sig. Det