12 Lennart Kjellberg: Anm. af rättelse, var enligt dennes uttryckliga ord Hellas’ son, icke hennes man (VII 8, 17), och han räddade icke Xenophon vid det äfventyrliga nattliga öfverfallet på den rike persiske godsägarens gård, såsom Ussing framställer saken. Han hade tvärtom dragit ut i afsigt att bistå denne senare, jmf. uttrycket βίᾳ τῆς μητρός P. a. st. S. 14 lemnar Ussing den för ett populärt arbete temligen öfverflödiga notisen, att Konung Attalos I’s morfars fader hette Aristomachos. Hvar Ussing hemtat denna uppgift, skulle vara intressant att veta. Attalos’ morfars, Achaios', fader är, såvidt jag vet, obekant. Man skulle kunna sluta sig till hans namn på grund af den bekanta namn -successionen inom de gfħekiska familjerna: Achaios' son hette Andromachos och hans sonson åter Achaios, hvarför sannolikheten är ganska stor, att hans faders namn liksom sonens varit Andromachos. j | S. 16 skildrar Ussing Attalos I's strider med Antiochos Hierax och dennes galliska hjelptrupper. Efter det för Antiochos olyckliga slaget vid Koloë skulle denne enligt Ussings framställning ha vändt sig till Karien och derifrån till Egypten, der han blef tillfångatagen af konung Ptolemaios III Euergetes. Enligt Eusebios s. 253 (Schöne) flydde han efter det nämda slaget till Thrakien, levererade sedermera sina fiender ännu ett, om också olyckligt, slag i Karien (se Inschr. yvon Pergamon n° 28) och flydde efter detta icke till Egypten, utan drog sig österut, sammanstötte i Mesopotamien med sin broders, Konung Seleukos II Kallinikos’, generaler Andromachos och Achaios, blef åter slagen (jmf. Trogus Prol. 27 och Polyainos IV 17) och tog då sin till. flykt till sin svåger Ariarathes i Kappadokien (jmf. Justinus, XXVII 3, 7). Först därifrån flydde han, då han fruktade förräderi, till Egypten. Han mördades slutligen i Thrakien af keltiska röfvare (jmf. Just. XXVII 83, 11; Trogus p.a 507). S. 19 uppgifves, att staden Opus i Lokris under kriget med Philip V af Makedonien skulle genom en stor brandskatt ha lyckats fria sig från plundring. Detta är dock knappast händelsen. Livius XXVIII 7, 4 berättar: eodem ferme die ab Attalo rege Opuntiorum urbs capta diripiebatur. Prusias I’s af Bithynien på samma sida omtalade infall i Attalos’ rike torde vara af något problematisk art. Hos Livius XXVIII 7, 10, talas blott om ett ryckte, som föranledde Attalos att återvända till sitt rike, jmf. Ed. Meyer, Berl. Phil. Wochenschr. 1897 sp. 1585. S. 20 skildras ganska detaljeradt det andra makedoniska krigets vexlande skiften, dock icke fullt i öfverensstämmelse med kända fakta. Sålunda förlägger Ussing sjöslaget vid Lade före det, som utkämpades vid Chios, i strid med Polybios XVI 8—10, jmf. Mommsen Röm. Gesch. I* 705 f. Rhodiernas amiral Theophiliskos dog dagen efter slaget vid Chios af de sår, som han