J. L. Ussing, Pergamos. 17 i denna Athenastaty en Athena «AVeiduchos» (ej Chliduchos såsom Ussing skrifver; κλείς, nyckel, skrifves väl icke med 7. I sammanhang dermed torde böra påpekas, att den krigiska Athena, som omtalas sid. 15, hette ᾿ϑηνᾶ ἀρεία, ej àosa). På det af förf. till stöd för den nya tolkningen anförda Pliniusstället XXXIV 54 står nämligen på tal om Phidias: «fecit et cliduchum et aliam Minervam»; omedelbart förut hade han nämligen talat om en «Minerva tam eximiæ pulchritudinis, ut formæ cognomen acceperit.» Med epitetet «aliam» syftar Plinius sålunda naturligen på denna af honom nyss förut omnämda Athenastaty, och näppeligen på «cliduchum», som enligt alla analogier, jmf. Euphranors «cliduchos» § 78, och all sannolikhet varit en framställning af en prestinna, bärande en tempelnyckel. Någon Athena «AVeiduchos» är icke bekant. Handens ställning på den ifrågavarande pergameniska Athenastatyen ger icke anledning förmoda, att denna Athena burit en nyckel, som är ett för henne fullkomligt främmande attribut. Den byggnad, som förf. sid. 106 vill identifiera med τὸ ᾿Αττάλειον τὸ πρὸς τῷ ϑεάτρῳ, förskrifver sig icke från den klassiska tiden; den har gjort tjenst uteslutande såsom byzantinsk kyrka. Ussings uppfattning af Zeusaltarets konstruktion kan jag icke dela. Hans påstående, att Pausaniasstället V 13, 8 är korrupt, stödes icke af något bevis eller något försök till bevisföring. Stället ger icke anledning till någon språklig anmärkning och är fullt begripligt — om man nämligen sätter det rätta skiljetecknet på rätt plats, hvilket förf. i sitt citat anm. 80 till sid. 164 visserligen icke gjort. Att det stora Zeusaltaret i Pergamos till sin kärna varit ett ben- och askaltare, såsom Pausanias intygar, finnes icke något skäl att betvifla, jmf. häröfver Puchstein i Arch. Anz. 1893 sid. 19 ff.; Jahrb. des Instituts 1896 sid. 53 f. och Adler, Arch. Anz. 1894, sid. 85; 1895 sid. 107 f. Att de i Olympia funna spåren af altaret skulle visa hän på en elliptisk grundform, såsom förf. sid. 109 anför, torde vara tvifvel underkastadt, jmf. häröfver Puchstein Jahrb. des Instituts 1896 sid. 55 f. Ussings anmärkning sid. 122 mot Julius Langes tolkning af Zeusfigurens på altaret rörelse med den venstra af ægiden täckta armen kan jag icke godkänna. Hvarför skulle icke en gud kunna samtidigt utföra tvenne rörelser, en med hvardera armen, då detta är möjligt till och med för svaga dödliga. Sid. 126 framställer förf. en ny åsigt angående en detalj på Artemisgruppen: handen, som är synlig på gudinnans stöflar, skulle icke härröra från den unge gigant, hvilken hon trampar i stoftet, utan från den gamle, som söker att värja sig mot hunden, hvilken biter honom i nacken, genom att stöta sitt finger i dennes öga. Men denna tolkning motsäges af handens Nord. tidsskr. f. filol. 3die række. VII. 2