116 Erik Staaff: Anm. af Nyrop, Gramm. hist. de la langue française. borde vara fullständigare. — § 259. Skillnaden mellan vulgärlatinsk og romansk synkope borde mer betonas, då den är afgörande för finalens öde. § 276 härledes peur från pavura. Hvarför icke pavorem? — 88 291 och 292 höra väl snarast till kap. om de obet. vokalerna. Man saknar här i literaturförteckningen Shepards arbete om Unaccented vowels in old french (Heidelberg 1897), där denna fråga finnes förtjänstfullt behandlad. — I § 335 är väl plangunt > plaignent af anologisk natur. — I § 344 torde mången med undertecknad vilja stryka e < lat. Z, ἅ. Formerna tes, ques etc. kunna förklaras på analogisk väg och äro ju ingalunda de vanligaste. — 8 363 kunde såsom ytterligare «cas isolé» af r-förstumning nämnas ga < gars. — § 390: att säga att d förstummats i quomodo torde knappast vara riktigt. Grundformen är como > com och formen comme beror på särskilda satsfonetiska förhållanden. Jfr. Vising i Tobler-recueilen s. 113 ff. — § 406 antar förf. den af Wallensköld framställda åsikten om metates af sc till cs. Denna hypotes är emellertid ohållbar såsom visas i den nyss utkomna afhandlingen Zes voyelles vélaires accentuées etc. af H. O. Ostberg (Upsala 1899) s. 69 f. — § 426 förbiser förf. att g i digitum föll redan i vulg.-lat. hvaraf dtum > doi; doit gâr antagligen tillbaka på den äfven i vulg.- lat. uppvisade kontraherade formen dictum. Gt bör således utgå ur paragrafens rubrik. — § 436 säger förf. att finalt g förstummas. I fagum och jugum har emellertid g aldrig varit finalt och regem mäste i hvarje fall gifva reż, men man torde dock ha skäl antaga att 7 (< g) i själfva verket står kvar liksom i maium > mai. Att g först går till / bevisas t. ex. af det i föregående § nämde pagensem > pays som annars skulle ha gifvit p(a)ois. Men här, före tonen, försvinner sedan 7. — § 521 Remarque. Många exempel på dylika ortnamn återfinnas hos P. E. Lindström, Unetymologische Auflösung franz. Orisnamen, Stockholm 1898, hvilket arbete saknas i bibliografin såväl här som § 100. Ännu en del detaljkritik skulle undertecknad vilja framställa, men det sagda må vara nog. De anmärkningar, som kunna framställas, förringa i alla händelser på intet sätt de stora förtjänster, som utmärka prof. Nyrops arbete och som utan tvifvel komma att förskaffa detsamma en vidsträckt spridning. Arbetet utgifves med understöd af Köpenhamns universitet och Carlsbergfonden. Det är tillegnadt Gaston Paris. Stockholm, 19. Juni 1899. Erik Staaff.