Thukydides II 15 och det gamla Athen före Theseus. 161 Pà Stahls invändningar har Dörpfeld svarat i Rhein. Mus. N. F. LI (1896) 127 f., utan att dock anföra några nya grunder för sin ställning i denna fråga. Slutligen må nämnas, att H. von Prott i sin artikel «Enneakrunos, Lenaion und “Πονύσιον ἐν Λίμναις», Athen. Mittheil. XXIII (1898) 205 ff. och 367 ff. sökt stödja Dörpfelds uppfattning medels åtskilliga mindre hållbara religionsvetenskapliga kombinationer. När jag nu går att närmare skärskåda Thuk. II 15 ochi sammanhang därmed granska Dörpfelds åsikt och hans grunder för densamma, vill jag på förhand nämna, att jag i flere väsentliga punkter ansluter mig till de inkast, som gjorts af Stahl, Milchhöfer och Wachsmuth, men likväl ej anser nödigt, att i hvarje fall åberopa mig på dessa författare. o ΝΣ... ὡ. ᾿ Sedan Thukydides II 14 skildrat, huru i början af det pelo- ᾿ ponnesiska kriget Attikas landtmän på grund af Perikles’ uppmaningar bekvämade sig till att öfvergifva sina hus och åkrar samt jämte hustrur och barn och det lösa bohaget begifva sig till Athen, anmärker han, att de gjorde detta med en viss motsträfvighet, emedan de af ålder varit vana att bo på landsbygden, | och detta var sedan urminnes tider mera fallet med Attikas befolkning än med öfrige greker. II 15 beskrifves, huru Attikas invånare före Theseus’ συνοικισμός lefde i smärre själfständiga politiska samfund och först’jämförelsevis sent, under Theseus, fingo sin politiska medelpunkt i Athen. Theseus’ συγοικισμός åstadkom en genomgripande förändring i Athens utseende: efter att staden förut varit jämförelsevis ringa, blef det nu en stor stad. Detta ger Thukydides anledning att i en exkurs II 15, 3—6 framlägga resultaten af sina forskningar öfver Athens äldsta topografi. Denna exkurs aflägger ett glänsande vittnesbörd om den antike historieskrifvarens storartade, för antiken hardt när enastående vetenskapliga begåfning och visar oss en metod, som först i vår moderna tid kommit fullt till heders på fornforskningens och kulturhistoriens områden. För att vinna en bild af förgångna tider, hvilka icke efterlemnat några direkta vittnesbörd, företager han sig att draga sina slutsatser från vissa inrättningar, seder och bruk samt vissa benämningar, hvilka såsom «survivals» från förhistoriska tider bibehållit sig under utvecklingens gång. Nord. tidsskr. f. filol. 3die række. VIII. 11