Thukydides II 15 och det gamla Athen före Theseus. 171 Kará vid Hymettos — just de material, som användes vid den ἡ peisistratidiska tidens byggnader. Åtskilliga af dessa stenar visa tydliga spår af flitig beröring med vatten (urhålkningar och kalkaflagringar); på en af stenarne har tydligen suttit en djur-, antagligen lejonmask, genom hvilken vattnet strömmat ut; en sten har hål, där man antagligen ställt de i bottnen spetsiga kärl, i hvilka vatten hemtades vid brunnen, 5) Detta brunnhus, hvilket att döma af materialet efter all sannolikhet tillhör den peisistratidiska tiden, antager Dörpfeld ha stått 15—20 meter norr om den nämda vattenbassinen, just där en i klippan sprängd gång, som leder från ett par större i Pnyxberget huggna vattenkamrar, mynnar ut. Här skulle enligt Dörpfelds åsikt Kallirhoe engång ha legat. När dess vatten började tryta, har man medels inhuggning i berget sökt skaffa rikligare tillgång på vatten, och när ej heller detta förslog, skulle Peisistratos ha byggt sin stora vattenledning, som matat Kallirhoe med vatten, hvilket sedan utströmmat ur brunnhuset med de nio mynningarna, ᾿Πγνεάκρουνγος. 6) Tilläggas bör, att i trakten mellan Pnyx och Areopagen anträffats öfver 100 brunnar af hvilka de flesta voro fyllda med vasskärfvor. Det stora flertalet af dessa skärfvor tillhör den s. k. geometriska stilen, en mindre del utgöres af fragment af svartfiguriga vaser, och endast några få af dessa skärfvor ha tillhört rödfiguriga vaser. Häraf finna vi, att denna trakt i forntiden var mycket vattenrik, och att de flesta brunnarne tilltäpptes och upphörde att begagnas under det 6te årh. f. Kr. — alltså med anledning af den stora vattenledningens och brunnhusets uppförande. Det kan icke förnekas, att om också Dörpfeld icke lyckats till full evidens uppvisa, att Enneakrunos har legat här, likväl ganska mycket talar till förmån för hans antagende. Det viktigaste skäl, man anfört mot Dörpfelds Enneakrunosteori, har hemtats från det här behandlade Thukydidesstället, hvilket enligt min uppfattning icke står i strid mot en dylik åsikt. Vidare har man anmärkt, att Thukydides’ ord τῇ κρήνῃ τῇ νῦν μὲν τῶν τυράννων οὕτως σκευασάντων ᾿Βννεακρούγῳ καλουμένῃ, τὸ δὲ πάλαι φανερῶν τῶν πηγῶν οὐσῶν Καλλιρρόῃ ὠνομασμένῃ icke stämma öfverens med Dörpfelds förklaring: enligt detta ställe skulle Peisistratos nämligen ha inskränkt sig till att inleda det sprudlande källvattnet i ett brunnhus med nio mynningar (Belger, Archäol. Anzeiger 1896 s. 22, Milchhöfer, Philologus LV (1896)