172 Sam Wide: Thukydides II 15 och det gamla Athen före Theseus. s. 175). Dock tror jag, att äfven det något mera komplicerade förfarande, som Peisistratos enligt Dörpfeld skulle ha användt vid ` inrättandet af Enneakrunos, i Thukydides’ ordkarga uttryckssätt kunde betecknas med τῶν τυράννων οὕτως σκευασάντων. Man har äfven anmärkt, att det vatten, som enligt den antike grekens åsikt var erforderligt för religiösa bruk, skulle vara källvatten, icke vattenledningsvatten (C. Wachsmuth, Abhandl. der philologischhistor. Classe der Sächs. Gesellsch. der Wissensch. XVIII s. 22). Däremot kan invändas, att vid lustrationer rinnande vatten eller källvatten eller hafsvyatten borde användas (jfr. Sophokl. Aias 654. Oed.. 60]. 469. 1598 f. Oed. Rex 1227 f. Bur. Iph. Taur, 1193). Det är altså flytande, rinnande, så att säga «lefvande» vatten, som bör användas vid kulthandlingar, och ett sådant vatten var väl det, som spisade Enneakrunos och strömmade ut ur dess 9 mynningar. Därtill kom, att om det ifrågavarande vattenledningsvattnet först blandades med det forna Kallirhoes vatten, innan det strömmade ut genom Enneakrunos, en sådan fiktion för öfrigt icke större än många andra inom de grekiska kultförhållandena — väl borde ha kunnat tillfredsställa athenarnes religiösa konservatism. [Jfr under Rettelser og tilføjelser] Däremot kan jag icke vara med om att förlägga Enneakrunos till Ilissos, och det af följande skäl: i) Pausanias vittnesbörd. 2) Källundersökningen har visat, att Enneakrunos’ identificering med Kallirhoe vid Ilissos framträder först i den senromerska och byzantinska tiden. 3) Det är ingenstädes i litteraturen angifvet, att Kallirhoe, som omdöpts till Enneakrunos vid dennas förstöring (antagligen i senare hälften af det 2dra årh. e. Kr.) återfick sitt gamla namn. Att de sen-byzantinska lärde ville återfinna denna gamla Kallirhoe i Kallirhoe vid Ilissos, är lätt förklarligt. 4) Vid det grekiska arkeol. sällskapets undersökning af Kallirhoe vid Ilissos år 1893 under ledning af Skias har ådagalagts, att inga rester af ett brunnhus där förefinnas. Dock är detta inkast ej synnerligen starkt vägande, ty på denna under århundraden flitigt besökta plats ha alla spår af en dylik byggnad lätt kunnat aflägsnas. 5) Vid de nyssnämda undersökningarne år 1893 har det tydligen visat sig, att någon källa där icke finnes, och att de kanaler, hvilka uppsamlat det ur den steniga fiodbädden framsipprande vattnet, haft till syfte att leda detta till den vatten- l