94 Sam Wide: Anm. af icke på systematisk arkeologisk forskning grundade iakttagelser om Ciceros villor och supplerar dem med talrika kommentarier ur Ciceros bref och öfriga skrifter. Han försöker först efter förmåga att bestämma läget för den arpinatiska villan (jämte Amaltheum), Ciceros käraste barndomsminne och platsen för hans graf — om Cicero begrofs och om man i detta hänseende för öfrigt kunde tro på förf. och hans tolkning af Martial. XI 48, hvilket ställe kanske hellre kan åberopas emot honom. Så för han oss till Formianum, en tillflyktsort i kritiska tider, och till det vittra Tusculanum, som enligt Schmidts mening bör sökas på den åt Frascati och Rom liggande sluttningen. Äfven i Antium hade Cicero ett hus och en villa på det ensamma Astura-deltat, som han uppsökte i bekymmerfulla stunder. Cumanum åter leder vår tanke till den smidige världsmannen och politikern. Puteolanum ser förf. mest från ekonomisk synpunkt. I Pompeianum — utanför herkulanska porten — ville Cicero samla sig i ädel mänsklighet, «kronan på hans väsende». Som man ser, söker förf. i de olika platsernas topografi inlägga olika social eller psykologisk betydelse, och denna del af hans uppgift har lyckats rätt väl. Helsingfors. F. Gustafsson. Festskrift til J. L. Ussing i anledning af hans 80-aarige fødselsdag 10 April 1900. København 1900, Gyldendal. 276 s. 8910 Kr. Bland de många hyllningsbetygelser, som på den dag, då Professor Ussing fyllde 80 år, kommo honom till del från skilda håll, torde denna festskrift, författad af hans vänner, kolleger och lärjungar, ha intagit hedersplatsen. En kärare gåfva hade väl den åldrige mästaren knappast kunnat mottaga af de män, hvilka i olika generationer bildat hans vetenskapliga umgängeskrets. Det är en gåfva, som hedrar lika mycket festföremäålet, som gifvarne själfva. Vi finna här representerade de olika studieriktningar inom den klassiska filologien, åt hvilka Ussing såsom lärare och forskare egnat sitt lifs arbete. Och vi finna i dessa samlade uppsatser ett uttryck för den vetenskapliga duktighet och mångsidighet, som utmärker de köpenhamnska forskarne på den klassiska filologiens område. De 18 författare, hvilka åstadkommit denna festskrift, hafva fått sina platser anvisade i alfabetisk ordning. Främst kommer Blinkenberg med en uppsats om «Et attisk Votivrelief», som fans år 1874 vid Via Appia i närheten af Caecilia Metellas grafvård