Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R Törnebladh:
genus et rex ipse Latinus (7, 555, 6); nec exanimes possunt
retinere magistri (5, 669, omen); nec vires heroum infusaque
flumina prosunt (5, 684); tu Cresia mactas prodigia (allmänt)
et vastum Nemeae sub rupe leonem (8, 294, 5);
Nomadum-que petam connubia supplex? (4. 535); här menas ensamt
larbas, likasom i te propter Libycae gentes Nomadumque
tyranni odere (4, 320); vidare fatisque datas non respicit
urbes (4, 225); extremas Corythi penetravit ad urbes (9, 10);
Qitid repetam exustas Erycino in littore classes? (10, 36);
soceros legere et gremiis abducere pactas (10, 79); parceret
hospitibus quondam socerisque vocatis (11, 105). Till dessa
exempel kunna läggas många andra; vi nöja oss dock att
anföra ett upplysande sådant från en annan skald, Seneca
Medea 143, 4: Culpa est Creontis tota, qui sceptro impotens
conjugia solvit.
Vi hafva nu genomgått de ordgrupper, som äro vigtigast
med afseende på det utsträckta bruket af pluralis hos
Virgilius. Under behandlingen af dessa har det mer än en
gång visat sig, att sing. och plur. omvexlat med hvarandra,
och att bruket af den ena eller andra numerus mera berott
på skaldens öra eller tycke och smak för tillfället än på en
strängt genomförd begreppsåtskilnad, särskildt der pluralis
betecknat utsträckning eller mångfaldigande i olika delar
eller fall. Stället, der det säges om Fama (Aen. 4, 186, 7):
luce sedet custos aut summi culviine tecti turribus aut altis et
magnas territat urbes — jemför: „kriget har jag flitigt fört
mot skogens ulf, mot bergens gamar“ (Tegnér) — kan gifva
en föreställning om, huru berättigad skalden i sjelfva verket
ofta är att välja den ena eller andra formen. Erkännas
måste ock, att pluralisbruket tjenar att gifva omvexling åt
språket särskildt med hänsigt till rytmens och välljudets
fordringar samt ofta bereder en viss retorisk lyftning åt
framställningen. Deremot är skalden, såsom vi ofvan
angifvit, bunden af en viss naturlig hänsyn till allmänhetens smak
och kan derför ej utsträcka sina analogier öfver vissa gränser.
Hvilka dessa i latinet voro, derom är det för oss svårt att
döma; och vi känna ej heller med säkerhet, om verkligen
allt, som blifvit försökt, hållit sig inom dem; ty det är ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
