Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förslag till ordförklaringar, som vid jenonigåendet af densamma
fallit mig in. Jag förbigår härvid en ock anuan oriktighet äller
onöjaktighet, som tydligen beror på att förf., såsom han i
förordet meddelar, på grund av att avhandlingen är utarbetad i
lundsorten icke haft tillgång tili den nyare litteraturen i
hithörande frågor, ock som är av den art, att var ock en, som
med denna är något förtrogen, för varje särsjilt fall jenast finner
den riktiga lösningen.
Sid. 1 meddelar förf. sitat på den icke förut inom fsv.
uppvisade inträssanta fårmenbissupær, påvars -SS- emellertid den
omöjliga förklaringen jives, att det uppkåmmit jenom assimilasjon
ur sk. Har fårmen uppstått på fsv. båtten, så kan den endast
förklaras såsom beroende på invärkan från den faktiskt
förekåm-mande synkoperade fårmen bisp, i vilken k utträngts såsom
stående mellan två konsonanter. Synkopen i denna fårm har
inträtt, då ordet stod i mindre betonad ställning framför ett
namn, men det är ock möjligt, att man någonstädes haft en
böjning: nom. biscupær, dat. *biskpe > bispe, ock så har man till
bispe bildat en nom. bissupær. Det är emellertid möjligt, att
fårmen bissupær beror på lån. Prof. Noreen påpekar nämligen för
mig, att SC i detta fall uttalades SS i medelnederländskan, vilket
uttal ju ock kan ha sträckt sig uppåt nordvästra Tyskland,
varifrån det så kan hava kåinmit in i fsv.: Sverge lades ju först
under ärkebiskopsstolen i Hamburg, till vilken också en tid det i
Nederländernas närhet liggande Bremen hörde.
S. δ föres jenit. sing. lota (i likhet med hos Ryaqvist, II:
152) till det starka subst. loteer, lutær. Men granskar man fö rf: 8
ordsamling sid. 39, finner man, att -T i här i fråga varande
fall, äljes endast saknas hos ord, som stå såsom första led i en
sammansättning, varvid -r altså står i injud. Därav är sannolikt,
att i lota intet -T bårtfallit, utan att denna jenit. är att föra till
det (åtminstone i Gotlandslagen uppvisade) svaga subst. luti
(isl. Jlluté) med samma betydelse som lutær. På förekåmsten av
en dylik svag fårm tyda ock de av förf. till det starka subst.
förda, (med tvekan) såsom plur. fattade fårmerna lutær. lutteer,
äftersom -ær närmast motsvarar -ar, ock det är onödigt att
antaga, att denna ändelse skulle bero på lån från Ci-stammarna.
A samma sida som nyss anförts upptager förf. utan någon
reservasjon Schlyters översättning (se Gloss. sid 435 ock 602)
av mater i uttrycket ware stens mater oc strandær, vilket enligt
Schlyter skulle betyda „(tjuven) vare sten- 1. strandm at“.
Meningen är, att bråttslingen skulle utföras på en stenmark äller
strand för att där mista livet (jfr vad Schlyter s. 602 anför
såsom stöd för att avrättsplatserna plägade förläggas till dylika
ställen). Men med betydelsen ,,mat“ på mater skulle ju uttrycket
innebära en svårbegriplig ock altför långsökt, för att icke säga
misslyckad bild. Jag anser därför, att en annan betydelse, ock
denna just den ursprungliga, av ordet mater här föreligger.
16*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
