Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen den, att »i dessa fall först senare utvecklat sig ur ett ännu
vid t-omljudsperioden befintligt e. Jämför härmed adj. på -igr,
alla utan omljud, t. ex. auðigr, gráðigr, móðigr, äldre auðegr,
grdðegr, móðegr, got. audags, gredags, modags; äfvenså några
subst. på -ill: drasill, sJcutill.
Från dessa nu anförda former på -ingr, -ing utan omljud
föras vi lätt till bildningar på -ingi (stam -ingjan) också utan
omljud1), sådana som aumingi, leunningi, moråingi, bandingi,
m. fl. Dessa former gifva oss åter något att tänka på, som
står i samband med vårt här afhandlade ämne. Bandingi måste
antagas stå för äldre *bandengja-, på grund af det saknade
i-om-ljudet i rotstafvelsen; men i sådant fall kunde det vid första
anblicken synas, som om här ett undantag egde rum från lagen om
e’s öfvergång till i framför j* Att från denna allmänna lag ett
undantag skulle ega rum just i afleduingsstafvelser, hvars vokaler,
som kändt, äro lättast mottagliga för förändringar, är dock föga
troligt. Tillvaron af en form *bandengja synes mig böra
förklaras på följande sätt. I *bandengja är e icke försvagning af a,
såsom i *Erlengr-), utan en i-omljudsform (= ä) af a (: *
bandangja-bandängja)*), hvarmed det älsta språkets skaperi 1= skapäri4)
af skaparja-, se Wimmer, Fornnord. Forml. \ 64, Anm. 2;
*) Några gånger förekomme arfingi-, dock är erfingi vanligare, likaså
leys-ingi för det äfven förekommande lausingi. Här synes dock omljudet bero
på anslutning till eller nybildning efter *e!-_/mjr(Tunestenens arhingaI,
leysing (f.). Jfr. fœðingi af fœðing, fœ6a, ræningi af rœna, nyisl. letingi af
leti, œringi af œrr, æra.
’) = äldre *erlanga-s = ant. erla-na-ga eller erlan-ga af en möjligen
utvecklad svag form till erla- (jfr. Bugge i T. f. Phil. VII, 219,
samt Leo Meyer, Die Qotische Sprache s. 32, 517). Cleasby och
Vigfusson anföra en form Erli bland «Pet-names» såsom förkortad af
EHindr, men här föreligger kanske en ursprunglig form (just = erlan-).
3) Sådana öfvergångar, som den, som då måste egt rum i
bandiingja-band-ingja, belysas i slutet af denna afhandling. Jfr. ock not. 2) på nästa sida.
4) Öfvergången från skapäri till det vanliga skapari (i fsve. ock neutr.
hundari för äldre hundœri) bör måhända sammanställas med de s. 7
not. 1 anförda fall, då äldre ä blifvit a framför r. — Det fulla ä-ljudet
är, som man lätt på sig själf kan märka, svårt att bibehålla i obetonad
afledningsändelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
