Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall, där samma förhållande eger rum. Sådana exempel från foo.
äro mildi, minna (vb.|, minni, rif (g. pl. -ja), sigr (= sigis),
skilja, stilla {= -llja), vilja, villa (= *vilpja), pili1) och pilja,
pr ii) i (stam -åjan), till hvilka fno. lika litet, som got. till de
motsvarande eller sammanhöraode mildipa, gaminpi, sigis, skilja
(sva. mask.), viljan, vilpeis, pridja, kan uppvisa andra icke på i
eller j afledda former med bibehållet e. 1 alla dessa ord leder
oss jämförelsen med öfriga indoeuropäiska språk 2) till rötter med
ursprungligt a\ de aniörda orden hade därför i fno. enligt
analogi med den stora mängd genom jämförelser inom detta språk
ensamt fullt styrkta exempel på öfvergången e—i framför i eller j,
kunnat upptagas såsom ytterligare exempel på inverkan af i och
j. I det följande tar jag äfven sådana fall, som de nu
anförda, med i undersökningen.
Jag öfvergår nu till fornhögtyskan3). Iledan af G rimm
anmärktes den regelbundna växling mellan e och i, som röjer sig
i presensformerna af starka verb med afljudsserierna e (i)—a— (o)
woch e (i) — a — á (G ri m m s 10, 11 och 12 konj.). Det är nämligen
en för fhty. genomgående lag*), att alla tre personerna i pres.
’) Detta ord h;ir nämligen säkert intet alt göra med fjol ( = *felu-j, såsom
man dock ofta finner angifvet (så t. ex. Cleasby och Vigfusson IED
s. 735, Paul i Beiträge zur geschichte der deutschen sprache und
litera-tur, herausgg. v. II. Paul und W. Braune, I B., Halle 1S74, s. 184
[detta arbete anges af mig i det följande med P.-B., lieitr.]). Den
feminina stammen felå- torde väl vara samma ord som det grek.
(Í7U-) noJ-q, yta, och höra till samma rot som afledningarna fel-þa (i fno.
fjall), fel-ma (i ags. film, hud), fel-na (i fno. fell)\ jfr. Fick, \Y.:’ III. 181,
som dock ingenslädes, så vidt jag kunnat finna, behandlar det fno. fem.
fjol. Betydelseöfvergängen från yta till bräde blefve alldeles den samma
som i pili (jfr skr. tala, yta, enl. Fick, W.3 111, 137).
3) Till utrymmes sparande har jag i regeln i denna afhandling icke anfört
några härledningar till styrkande af att de af mig anlörda orden ej hafva
ursprungligt, utan af a genom e uppkommet i. Jag hänvisar i stället
här en gång för alla till Fick W.5 och W\*
J) Det inå anmärkas, att det blott är gemensamgermaniskt h, som jag här
bortser ifrån, men icke det af gemensamgermaniskt k genom nyare,
hög-Lysk Ijudskridning uppkomna.
*) Den af Grimm (Gr.2 I, 861) från en handskrift af Otfrid anförda
formen plegit för pligit fins icke, enligt Kelle, Otfrids v. Weissenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
