Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvergång från e till i1). Hedan i de älsta fhty.
språkminnesmärken finner man fihu (jämte veko), filu, hiruz (jfr.
cervus), mit o (äfven meto), miluh (jfr melchan; fno. mjólJc, ags.
meoluc, meolc kunna komma af *meluk, jfr. da. mælk, nyholl.,
platty. och sve. munarter melk, ffris. melok), niun \i i alla
germanspråk ; jfr. gr. ivvia — s-vtta, lat. novem för nevem), quirn
(sot. qairnus = kvernus], sibun (septem-)), sigu (men sege- i
namn, hvarom längre fram) sichur (lat. securus), situ (s&oi;),
xcidar (got. viþrus; jfr noten s. 151), wirt (got. vairdus —
verdus), Virgunnia och Virgunt (äfven Fergunna, Graff IV,
1272; jfr got. fairguni, fno. fjörgyn — fergunja-).
Genomgripande har nu denna ljudutveckling gjort sig gällande i 1
pers. pres. ind. sing. af verb med e till rotstafvelse i detta
tempus. Utan undantag heter det därför gibu, wirfu m. m. af
*geråu, *felu. Likaså väl ock adv. fjol ––- *felu [jfr. Ilris. felo, fele,
ags. fela för felu (jfr. skr. puru, zend. pouru, grek noXv) liksom i sve.
elfva för œlou, fsve. cellivu, borta fór bortu\ men fhty., fs. filu, filo], adv.
fj’órd — *feru& (jfr. mhty. vert; grek. ntovu, -<ji, skr. parut), mjök —
*mtku, o. s. v. — I tiu har jag ofvan (s. 13, n. 2) antagit en öfvergång
äfven af é till l på grund af följande u. Öfvergången från é till i måste
ha skett, innan den fno. ljudlag, att ia, éu blir jd, uppkom, hvilket ock
bekräftas däraf, att i i tiu är gemcnsam-nordiskt, men jd af éa ej (jfr
fsve. sea el. sia, tea, le el. lije [= sea, sia, téa, lé, lie, nysv. sé, t(, lie]
med fno. sjd, tjd, lé ack. Ijd).
’I H ez z e n b erger antager ock denna inverkan af u på e och anför därpå
6 exempel (A-Reihe s. 28-9) från fhtv., men tillägger, att denna
öfvergång frän e till i är »nicht besonders gut bezeugt» (s. 28, not. 2). Så
vidt fråga är om fhty., kan jag, med hänsyn till de många af mig
anförda exemplen, i synnerhet de talrika verbalformerna, ej instämma i
delta sista yttrande. B. anser denna öfvergång ej vara
gemensamgerma-nisk, »denn in ihni stimmen durchaus nicht alle Dialccte úberein« (jfr.
mina ex. i not. 2 å sid. 150). — B. ser äfven, väl med rätta, denna
inverkan af u på e i den i de särskilda germanspråken sig utvecklande
diftongen iu af äldre eu.
’) Huruvida äfven för andra germanspråk än got., fhty. och fs. en
utveckling från sebun till sibun behöfver antagas kan vara tvifvelaktigt. Fno.
sjau (af sjavu) kan stå för sevu, ags. seofon ock för sefun, och flris.
soven, sogon, saven, savn — hvarjämte visserligen i andra ffris.
munarten sigun, siugun finnas — synas häntyda på en grundform sevun (jfr
ifris. iovt, ioven, iof, ioflha, nowa jämte ievt, ieven (geft, geven), ief,
ief-tha, neva).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
