Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållandet är det samma som i fhty. och fs. Ii as k har
däremot till böjningsmönster jeve, jefst, jefth (Fr. Spr. s. 92), och
Heyne anger (Ag. Gr.3 66), att växlingen mellan i och e här
<>ist verschwunden». Som det ex., den sistnämde anför, har
r efter e och detta, såsom vi längre fram få se, är ett
undantagsfall, hvarpå allmänna slutsatser icke få grundas, har jag
ansett mig böra genomgå samtliga de af Richthofen och Haan
Hettema upptagna hithörande starka verb och härvid öfver alt
funnit e såsom rotvokal med undantag af några verb, hvilkas
inf. äfven eller uteslutande har *, såsom irita, ita, nima (äfven
nema), samt af del en gång förekommande swilith, 3 pers. pres.
ind. sing. af sioella, såsom Richthofen med stöd af nyfri.
och andra germanspråk anger den i fifri. ej förekommande
in-fmitivformen. Måhända har man i detta swillith — såsom man
naturligtvis bör läsa — att se en kvarstående lemning af det
äldre språkskicket. Så skulle jag ock vara böjd att fatta
pre-sensformen nimth — andra urkunder ha med bibehållet
ändel-sens i: nimith — i Rustring-handskrifter. Dessa ha nämligen,
enligt Richthofen Afr. W. s. 952, i inQn. blott nema —
andra urkunder ha nima — och i gerund. nemande (3 ggr.) oftare
än nimande (2 ggr.) samt i pres. ind. plur. alltid nematli mot
alla andra handskrifters nimath. Det synes då icke vara för
djärft att antaga formen nimth. som städse har i, här vara en
ålderdomlig form, hvars i uppkommit genom inverkan af
följande ändeisens i. Det bör särskildt märkas, att urkunderna
från Riistringen visa oss fifri. i dess ålderdomligaste form (jfr.
Heyne, Ag. Gr.3 64), samt att äfven swilith förekommer i en
Riistring-urkund. Emellertid, om man ock ej vill anse dessa
båda, hvarandra belysande, fall såsom tillräckligt bevisande, torde
dock intet tvifvel böra råda därom, att ifrågavarande
presensformer med e i ffri. först genom en nyare analogibildning (efter
1 ps. sg.1), hela plural, samt infin.) ha fått sitt e i st. f. äldre,
*) 1 11’ri. är nämligen, liks. i ags., fno., e här antagligen det äldre
kvarstående ljudet, som ej, såsom i fhty., fs., öfvergått till i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
