Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofvan s. 169 n. 2], fno. tega-sk (i perilrastisk användning:
tegaskgörva, C le asby och V ig fu s so n, IED. under tjd1)),
hörande till samma rot som germ. verbet tihan och väl
bildande en germanisk motsvarighet till lat. dicare. På
detta sista ex. lägger jag den hufvudsakliga vigten, då det
ju är fullständigast5).
För antagandet af en gemensamgermanisk öfvergång från
i till e finner jag vidare ett stöd i de got. pluralformerna af
pret. af starka verb hörande till i-serien, såsom laihvum, taihvum,
pathvum, i hvilka h antagligen på grund af en af gammalt kvar-
n. 1). Jag fäster särskild uppmärksamhet vid formen teån, då denna
konjug. i ags. eljest alltid har -ja i inf.
*) Dessa båda verb ha dock, enligt min tanke , intet annat med hvarandra
att göra, än att de härledas från samma rot. Betydelsen af det
peri-frastiska tega-sk stämmer ej als med det vanliga tjd, men däremot väl
med ags. teon, teohhjan »facere, statuere, eonstituere, decernere,
censere-(enl. Grein). Fno. tjd åter, af hvars betydelser, *to shew* och ito tell,
relate» (enl. Cleasby och Vigfusson), den senare motsvarar den, som
återfinnes hos got. ya-teihan, -anzeigen, erzählen* (enl. Heyne Glossar
till Ulfilas), är, såsom jag redan (ofvan s. 12) antydt, just samma verb
som detta got. starka verb teihan. Lemning af stark böjning ser jag i
pres. té för äldre *téa (icke för téi euligt verb med »stammar på -e-,
såsom Wi mm er uppgifver, Fno. Forml. s. 142), tér för téir att likställa
med sé, sér af sjú, och möjligen part. pret. ntr. téi (i ä. Eddan;
förhåller sig till mask. *ténn liksom séå till sénni. Alldeles analogt är
förhållandet med Ijd lé Ur, hvartill dessutom finnes en märklig, afgjordt
bevisande form, part. pret. plur. lénir (enl. Cleasby och Yigf.); altså
= got leihvan, pres. leihva, (laihv, laihvum) laihvans. Dessa tvänne verb
böra därför med sina nu angifna former i fomnorska grammatiken
uppföras under den starka konjugationen biða — beid — biium. De
svaga preterita äro naturligtvis nyare bildningar, hvilkas uppkomst lätt
förklaras däraf, att det gamla starka preteritum enligt fno. ljudlagar
kommit att alldeles sammanfalla med pres.; af ett fno. ursprungligt
*taih skulle ju bli té liksom af hnaig—hné (jämte hneig). Jag tilläggerj
att preteritiformerna téda, léåa äro bildade, medan verben än hette *téa,
pres. ti, part. *ténn, *léa, lé, lénn, medan däremot tjdåa, liksom
pre-sensformerna tjdi, tjd, part. tjddr, pres. konj. Ijd i (jämte lé), imperat.
Ijd (jämte léI uppenbart äro yngre nybildningar efter de yngre
infinitiv-formerna tjd, Ijd.
s) Det är tydligt, att saknaden af det motsvarande got. ordet här betyder
intet, ty att detta måste hafva Ivdt talhon, därom kan icke råda något
tvifvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
