Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hög grad sannolikt, att det varit analogibildning efter pret.,
som framkallat e i pres. och -inf., en så mycket naturligare
analogibildning som en växling sådan som den mellan *willan —
welda ej fans i något annat verb i språket. Liksom på detta
sätt preteriti e inträngt i inf. och pres. har sedermera i hty. och
fris., då preteritum fått o, äfven detta inträngt i öfriga former:
jfr nhty. wollen, woll och nyfris. wollen, woillli chth. Air. Wb.|.
Efter hvad nu blifvit framstäldt, är det ej i minsta mån
sannolikt, att fs. ensam skulle ha bevarat den gamla formen *weljan
utan tvärt om all anledning att antaga, att dess former med e,
oak-tadt de (innes framför det bibehållna j (wellean, wellian i hdskr.),
uppkommit på samma sätt som de fhty. och ffri., d. v. s.
genom analogibildning efter pret. Man skall må hända invända
mot de nu af mig framstälda olika förklaringarna af de båda i
Cod. Cott. förekommande formerna med e framför *, j: sweltid
(se förut s. 255) och welljan, att det sannolikaste måste vara, att
båda hafva samma ursprung, att altså welljan är en gammal
form, om sweltið är det, och tvärt om sweltið en nybildning,
om welljan är det. Men det är härvid att märka, att, då
analogier tala för antagande af en nybildning welljan, analogierna
från öfriga starka verb med e till presensvokal tala emot
antagandet, att sioeltið kommit af swiltið. — Om man således i dessa
former wellen, wella, welljan ej kan finna något stöd förenupp-
’) 1 öfverensstämmelse med hvad nyss s. 25G ii. *) yttrats, kan lika litet
här något stöd hämtas från några i handskrifter af lex. burg.
förekommande hithörande former med e. Ett fl. ggr återkommande burgundiskt
namn finnes nämligen på ett ställe i olika handskrifter skrifvet
uuilieme-ris, willimeris, willimiris men äfven uueliemeris och Aueliemeria (= uuelie-),
på ett annat ställe blott med i vilemeris, Viliemeris, på ett tredje ställe
likaså med i auilemeris, uillimeris, på ett fjärde ställe slutligen
auelieme-ris (Wacjternagel, Kl. Schr. III, s. 414). Detla samma namn
förekommer ock med i under formen Willimeres på ett burgundiskt spänne.
Andra hithörande gamla burgundiska namn ha städse i: Villigisclus
(grafskrift från 6:te årh), VUiaric (odaterad grafskrift), Villioberga
(graf-skrift från 501; alt enl. Wa eker nagel a. st.). Dessa senare högst
ålderdomliga namnformer förbjuda all tanke på att uppfatta de nyss
anförda, sällsyntare handskriftliga formerna med e såsom dc älsta;
uueliemeris är säkert blott ett (på romaniskt inflytande beroende?) sämre skrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
