Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattning, enligt hvilken enkelt l skulle utöfvat samma verkan till
kvarhållande af e, som jag ofvan antagit för l -f- kons., så kan
man åter i andra former af detta samma verb tinna ett stöd för
detta antagande af en inverkan al l -f- kons. till kvarhållande
afe framför i. Pret. konj. har nämligen — de språk, got. och
fno., undantagna, hvilka i delta verb genomgående hafva i —
aldrig i i rotstafvelsen, utan heter i fhty. loelti (blott i Ra.) och
(det däraf uppkomna) wolti, -ist, -in, i fs. weldi (och woldi), pl.
weldin, ags. toolde, pl. -en, ffri. icelde, wolde. Här skulle man
nu ha väntat wildi o. s. v., då delta konjektiva i (i), som i mhty.,
fno. verkar i-omijud, borde ha inverkat på föregående e lika
väl som i i pres. ind. sing. Men 11 har här skyddat
rotstaf-velsens e.
Det återstår att närmare undersöka ett mindre antal
ordbildningar, i hvilka det äfven kunde synas, som om ett e i
rotstafvelsen kvarstode från äldre tider framför ett i i följande
staf-velse. Sådana äro af två slag:
1) Fhty. epani (Pa., gl. K., Sg. Vb. samt andra glosor från
10:de årh.), ebeni, epini (f., planities), epani (adj., gl. K.)
epa-nida (f., Pa.) samt fhty. kafedare, ki- (Ra., Pa.), kafedere (Pa.),
cafedhere (gl. K.; ntr./a-stam) uppfattas allmänt såsom hafvaude
en inskjuten hjälpvokal i andra staivelsen, såsom i fhty. är så
vanligt. De germaniska grundformerna af de anförda orden
skulle altså blifva *ebnin, *ebnias, *fedria, och e skulle då
här framför följande i, i hafva bibehållit sig in på särskild
fornhögtysk språkståndpunkt och där ytterligare skyddats
sätt för uuiliemeris. Wackernagel upplyser ock (a. st. s. 349), att
man hos romarne städse finner skrifningen ■ Wilia, Viljarit/i u. s. w.» —
Det må här anmärkas, att det anförda namnet Villioberga frän år 501
må hända är det älsta germaniska exempel på ljudlagen om
inverkan af i på föregående e. (Handskriften till Cod. Argenteus sättes, som
bekant, till slutet af 5:te eller början af 6:te årh.) — Jag nyttjar
tillfället att här påpeka, att, om verkligen det i lex. burg. förekommande veius
hör samman med fs. wiggi, å-wiggi (stam toigja- af tuegja-), såsom
Wackernagel vill (Kl. Schr. 3t7—8, 337), det säkerligen har för sitt
e, lika väl som för sin i öfrigt vanstälda form, att tacka romaniskt
inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
