Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gotiska öfvergången från e till ivarit den assimilerande
kraften hos ett följande t, i (et) eller_y. Är nu denna
inverkan att finna i alla germanspråk och har den, såsom vi ofvan
sett, — med de kända, väl begränsade undantagen —
genomgripande gjort sig gällande redan på hvart germanspråks älsta
stadium, måste onekligen en hög grad af sannolikhet tillerkännas
den tanken, som redan en gång här förul (s. 166) blifvit
framkastad, att en öfvergång från e till i framför ett
följande i [i och *) eller j, d. v. s. en assimilerande
inverkan af i, j på rotstafvelsens e, försiggått redan på
gemensamgermanisk språkståndpunkt, d. v. s. under en
tid, då samtliga germanspråk ännu följde samma utvecklingslagar.
Denna öfvergång måste däremot, efter hvad ofvan visats, på
ge-mensamgermanisk ståndpunkt hafva hindrats af efter
rotstafvelsens e följande r, h eller l -+■ kons. J).
’) Genom att förbise detta förhållande, att öfvergången från e till i icke
be-höfde vara fullständigt genomförd i den urgermaniska perioden,
utan i vissa bestämda fall kunde af särskildt verkande orsaker där hafva
hindrats, samt för öfrigt genom en enligt min tanke oriktig förklaring
af åtskilliga företeelser har B ezz e n b e rg er (A-Reihe s. 29) kommit till
det resultat, att öfvergången ej bör anses som gemensamgermanisk. Han
anser, att man bör »als germanisch ansetzen- former som «vest(i)s, nest(i)s,
thredjan, medja u. s. w.», och anför följande bevis härför, som jag här
mer systematiskt sammanställer: 1) fno. em, est, es, ags. eom, eart, för
• esmi, es(s)i, esti«; 2) fno. «véttr• af stam vétti, fno. rétta, slétta, fhty.
hiehti jämte knihti; 3) fs. herdibs, fnfra. ferran, fhty. uuerdi, kemi, vidaie
(s. 18—19) fs. gerslin, gernean, gerwian, werkian, Ihty.erdin, gersttn, geri
jämte former på i; 4) fhty. «wellan aus weljan-\ 5) fhty. «(heim)-utiesf»;
6) fno. medhal. Fall 1) har af mig blifvit förbisedt; dock kan jag icke
uppfatta det såsom dugligt till något motbevis mot min åsigt om
ifrågavarande ljudlags gemensamgermaniska tillvaro. I 1 pers. sg. kan i på
gemensamgerm. ståndpunkt före nyssnämda lags verkan ha bortfallit,hvilket
synes mig däraf göras sannolikt, att äfven bortfallet af s, hvari alla
germanspråk öfverensstämma (jfr. got., fno., ags.; Marchs förklaring af
eom ur *eorm\ Ags. Gr. g 213, är alldeles oantaglig), är
gemensamgermaniskt och lättast förklaras ur den förkortade formen *esm med dess
tunga konsonantförbindelse utan stöd af slutande vokal (altså: *esmi —
’esm — em); Westphals s. k. • slutljudslag•> kan icke hindra mig från
detta antagande, hvarom mer vid annat tillfälle. I 2 och 3 pers. sg.
kan e förklaras på flere sätt i fno. (ags. eart är säkert, liksom plur. aron,
»aron [hvarom se Sch erer, GDS. s. 205 n.*], alt tillskrifva fno. infly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
