Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådana fall, då på nrgerinanisk ståndpunkt i, i ochy verkat
öfvergång från e till t, förekomma i substanliviska och
adjekti-viska ja-stammar, substantiviska jä-, jan-, jo/i-stammar,
sub-stantiviska i’-stammar (mv f.), adjektiva på -iga-inastarka infin.
tande): a) antingen är e här uppkommet af äldre i uti dessa flitigt
nyttjade verbalformer, liksom i fno. partiklarne es (er) och en, stelnade
kasusformer af pronominalstammen i- och = got. t», ina (se Lyngby,
Tidskr. f. Philol. X, 81), b) eller ock föreligga här preteritibildningar,
som få anses redan vara gemensamgermaniska, då icke blott fno. har
es i 3 pers. sg., — hvilket, då s öfvergår tili r, ej kan vara uppkommet
genom assimilation af st i *est [jfr s i gen. = ss af -sj-, som därför
kvarstår], såsom Scherer (GDS. s. 205) vill, — utan äfven ags. blott is,
fhty. is jämte ist, likaså fs. (Héljand i regeln is), ffri. (is regel, isi blott en
gång, se Richthofen, Afri. Wb.; oriktigt blott ist hos Heyne, Ag. Gr.3
s. 219). De under 2) och 3) upptagna exemplen stå ingalunda så
enstaka, som det hos B—r kan synas, ulan höra, efter hvad vi ofvan funnit,
till samman med en hel mängd andra dylika under den allmänna regeln
om inverkan af r och h på föregående e under den gemensamgermaniska
tiden och bilda sålunda en väl begränsad inskränkning i den allmänna
lagen om gemensamgermanisk öfvergång af e till i men ingalunda något
hinder mot denna, så som B—r vill; 4) om wellan se ofvan s. 257; den
urgermaniska formen är wiljan; 5) om formen °-uuesti< se ofvan s. 157
n. 2; jag tilläggar här rörande den samma, att det är så mycket
osannolikare, att här e skulle kvarstått, som icke ens i i-stammar med efter
det ursprungliga e följande h något spår af detta äldre e i fhty. kan
uppvisas (jfr s. 232); se för öfrigt om den sannolikt gemensamgermaniska
fullständiga öfvergången af e till i i dessa stammar straxt i det följande;
6) med hänvisningen till fno. medal vill B. förmodligen ange, att denna
form har ulgålt af stammen media-, senare midja- i got. midjis, fno.
midr m. fl., hvars e då här skulle kvarslått oaktadt följande i (j). Om
man ock vill antaga härledning från media-, kan dock i mycket tidigt
— före den gemensamgermaniska lagen om inverkan af i på e — hafva
bortfallit, så att ett gemensamgermaniskt *medala- får antagas, hvarför
äfven fhty. metal- i metalari, metalodi, metilscaft talar (jfr ock utan i
(j) got. miduma, fhty. melam, ags. medum, fno. mj’óðm, stam meåma- af
meðama-); då för öfrigt meðal kan på flere andra sätt förklaras, duger
det icke till något motbevis.— Att Bezzenbergers skäl icke äro
hållbara torde härmed vara uppvisadt.
Jag bör här tillägga, att B-r (A-Reihe s. 29) yttrar: »indessen ist die
Möglichkeit oflenzuhallen, dasz der Uebergang von e zu i hin und wieder
gemeinsam-germanisch ist»; samt att (a. st. s. 41) han anser e före j
•schon in germ. Zeit höchst wahrscheinlich* ha blifvit i uli den
första svaga konjugationens ija af eja (jfr här straxt efteråt s. 268) samt
uti *hirdij(a)s> af •hirdej(a)s> (hvilka senare grundformer ingalunda
synas mig sannolika ; hvarom må hända en annan gång).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
