Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thite, thyht; jfr K. Muller, Etymologisches Wörterbuch der
eng-lischen Sprache, 2 Th., Coethen 1867, s. 467) förklaras. Ordet
har enligt min tanke intet att göra med lat. tectus, hvarmed det
dock allmänt sammanställes iså Fick, W.3 I, 823, och III, 128),
u!an synes böra föras till roten pang, spänna, sammandraga (se
Fick, W.a III, 129) — härmed stämmer betydelsen väl, som
man finner —, hvaraf altså dels ett panhta- (fno. pdttr, fhty.
dåht, se Fick, a. st.) dels ett penhta- (fno. péttr, mhty. díhte)
bildats 1).
S. 128 Äfven Bezzenberger, A-fteihe s. 42, antar i
former som gefr inträngande af vokalen från l:a pers.
S. 125 pluhtan- bör väl knappast anses vara den äldre
formen till jlohtan, utan snarare det got. p i pliuhan, plauhs vara
yngre och uppkommet af f (jfr Fick, W3. III, 194).
S. 1-3S Äfven kort * har i fno. i några fall genom en senare
öfvergång blifvit e framför h\ så det s. 179 anförda lénn af
’li-hanar, så ock né = got. nih (mer om detta ord en annan gång).
— Alan må nu icke anföra dessa fall, då t blifvit e och i é
framför h såsom bevis — jag har hört muntliga yttranden af
sådant innehåll — för att äfven i *rehtja och dylika fall e måste
ha uppkommit genom en nyare öfvergång från i. Så framt
andra vigtiga skäl tala för att e i *rehtja städse kvarstått, så
be-höfva dessa andra öfvergångar ingalunda strida häremot, utan
dessa kunna tvärt om tjäna som ytterligare bevis för att i fno.
en gammal benägenhet hos li fuunits för e i st. f. i, hvilken i
fno. visar sig, dels a) därigenom att e at’ h i rehtja hindras från
att öfvergå till i framför följande /, dels b) genom att de få
kvarstående ih öfvergå till eh, dels c) genom att ih öfvcrgår till
th. Dessa andra vigtiga skäl för antagandet, att e i *rehtja
ständigt kvarstått, äro: dels a) förhållandet med -eh- (ramför i, j
‘J Schmidt synes antyda samma förklaring i Vokal. II, 410 genom hån-
visningen äfven för -dtcht’ till Vokal. 1, 52, där dock blott It/it be-
handlas. — Jag tillägger här, att ett minne af det af mig ofvan antagna
gemensamgermaniska pi htas synes fortlefva i finska tihtiä, hvarom se
Thomsen, Got. Spr. indfl. s. 164.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
