Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en benägenhet att äfven genom andra medel i sådana fall, där
i-omljudet tidigare försvunnit, åstadkomma en vokalisk olikhet
mellan anförda former. Detta kunde i ifrågavarande fall lätt ske
’genom att brytningen ej fick göra sig gällande i pres. ind. sg.,
där vokalen e sålunda får utseende af att vara i-omljud af ja i
inf., liksom e af a i el — ala, ce af d i blæs — blåsa o. s. v.
S. 1213 Några ex. kunna tilläggas, såsom réttir plur. af
w-deklin. (af réttr, sjögång, till relca), rétting, (van-) rétti\ hit
får väl ock räknas den ursprungliga fem. i-stammen vehti-,
hvaraf vœttr (jfr Wimmer, Fno. Forml. g 56, anm. 3 samt
g 42, a) anm. 3), som dock äfven, egendomligt nog, har en
biform med Í: plur. vltr (jfr sút ochWM, hvarom ofvan s. 172
n. 6).
S. 12n Ätt léttr verkligen hör hit, synes mig säkert; en
annan förklaring af dess é finnes dock. J. Schmidt (i Zur
Geschichte des Indogermanisclien Vocalismus, 1 Abtheilung,
Weimar 1871, s. 52), Bezzenberger (A-Reihe s. 27) och Fick
(W.3HI, 264) antaga till grundform för ordet lenhta-, och
Bezzenberger förklarar (a. st.) uttryckligen det nord. é hafva
uppkommit ur e, som här ej skulle öfvergått till i framför n. Äfven
med erkännande af en ursprunglig grundform lenhta- synes
mig dock en yngre gemensamgermanisk grundform lihta- böra
antagas härur hafva utvecklat sig. De skäl, som förmå mig till
detta antagande, måste jag, på grund af det knappa utrymmet,
uppskjuta att framställa, men hoppas snart kunna återkomma
härtill. Blott det tillägger jag, att J. Schmidt i den, kort
innan detta nedskrifves, mig tillhandakomna andra afdelningen af
sin Vocalismus (Zur Geschichte etc., II Abt., Weimar
1875,) nu mer äfven antar en germanisk grundform lihta-.
S. 12io Ett ytterligare ex. är fno. péttr, som ej slår för
pehta-, såsom man plägar anlaga (så Fick, W.3 III, 128), utan
för péhta- af gemensamgermaniskt pihta- af penhta-,
liksom lihta- af lenhta- ; endast på detta sätt kan det långa i i
mhty. dihte, nyhty. deicht (jämte dicht med förkortad vokal),
ny-eng. tight (= teit för theit af ett *pilit, hvaraf eng. munarters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
