Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. 9. Tu me ran — Att man här har att göra med en
verklig imperativform är tydligt. Det sällsynta förhållandet,
att subjektet är utsatt, och deraf följande, att objektet föregår
verbet, beror derpå, att denna imperativsats står i motsats
mot den föregående oste me tost.
v. 10. Pausse, v. 39. Peusse — I v. 10 kunde man
möjligen läsa poasse, hvilket är en jemte peusse förekommande
ursprungligare form; a i st. f. e eller o kan deremot ej vara
annat än ett skriffel.
v. 10. Avoir droit de qqn. = få rätt emot någon,
v. 11. Plainsisse — Att i hypothetisk satsföljd i både
hufvudsats och bisats använda modus conjunctivus, såsom
här är fallet, var i det äldre språket långt ifrån ovanligt.
Egendomligt är, att det nuvarande språkbruket så bestämdt
skilt sig från det i öfriga romanska språk förherrskande,
nämligen att i vilkorsatsen använda conjunctivus; i
hufvud-satsen deremot är conditionalis öfverallt regel,
v. 13. Ains — (Se nedan v. 34 s. v. quis).
vv. 14 och 34. Ai — Tydligen 3 p. sing. pres. af avoir,
hvilket ger oss et nytt bevis på den i burg. dialekten
genomgående tendensen att i st. f. a använda ai. Vidare är att
observera, att ai här bibehållits, oaktadt det finala t redan
bortfallit, hvarpå jag för detta verbum ej sett något annat
exempel. Alldeles samma är v. 35 förhållandet med vai,
som der står för vait eller va. I de af Diez utgifna
texterna La passion du Christ och La vie de Saint-Léger finner
man dock flera exempel på just denna form. I sin i första
årgången af Romania införda edition af den sist nämda
texten har Prof. Gaston Paris rättat det i handskriften
tre gånger förekommande vai till vait under förklaring, att
den förra formen ej är fransysk. Utan att vilja med
bestämdhet jäfva en med full rätt så ansedd auktoritet som
Prof. Paris, är jag dock, med stöd af redan anträffade
exempel, snarare böjd att antaga, att såväl ai som vai äro
sparsamt brukade mellanformer mellan ait och a, vait och va.
Jmfr. vidare estouurai v. 48.
v. 16. Las a nioi font, v. 43. Fais mon las — Dessa båda
hvarandra nära stående talesätt har jag ingenstädes funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
