Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sentia sådana som nomvva, fuuuäoi. Af dessa facta drager
den berömde etymologen den slutsats, att den ursprungliga
betydelsen af reduplikationen i allmänhet och sålunda äfven
af den i perfectum varit och är den af intensiv handling
eller af en förstärkning i stammens begreppsbetydelse. I
viss mening (den som vi betecknat med ,,varit“) är åsigten
redan uppställd af Bopp. Den intensiva betydelsen, heter
det, har i vissa fall individualiserat sig till betydelse af
handlingens fulländning; det eftertryck, reduplikationen gifver
åt roten, har af språkmedvetandet (der Sprachgeist) fattats
såsom uttryck för det blifna eller varande i motsats till det,
som blifver eller ännu är stadt i utveckling. Denna Bopps
hypotes gäller, som hvar och en lätt finner, blott den forna
betydelsen af det element (reduplikationen), som språket
engång i formbildningsperioden användt till stoff för en
perfektbildning; den intensiva betydelsen har, så att säga, varit
det medelbegrepp, hvaraf språket begagnat sig för att få
fram det sökta uttrycket för fulländad handling, men den
gamla betydelsen har — så var utan tvifvel Bopps mening —
försvunnit i och med det, att den nya deri inlagts. I Bopps
hypotes hvarken behöfver eller kan ligga, att i somliga
redu-plicerade tempora på -« öfvergången från intensiv till
perfektisk betydelse försiggått, i andra deremot icke, icke heller
att denne form i sitt utbildade, skarpt individualiserade skick
någonsin till sin tempusbetydelse varit identisk med
prae-sentia på -<a eller -ut. Om den intensiva betydelsen varit,
som det heter hos Fritzsche1), bryggan till den perfektiska,
så har den väl en gång fört formen som sådan öfver utan
möjlighet af återgång, och icke de enskilde verbens perfecta
så att säga vandrat fram och åter öfver bryggan.
Curtius och Fritzsche 1. c. antaga emellertid, att
redu-plicerade praesentia på -«ut differentierats å ena sidan till
perfecta på -«, å den andra till intensiva praesentia på -a2).
’) 1. c. p. 48.
2) Curtius, das Verb. II, 153: „Mittelst der Reduplication wurden
also (?) schon in fruhen Spraehperioden intensive Praesentia
ge-bildet. Ein Theil dieser Praesentia folgte der Regel der
Praesens-bildung (t. ex. yaqyaiQvi, åeidCoaofiai, y.oixijw). — Fiir einen Theil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
